I morse träffade vi Karoline och foxarna för en skön snöpromenad genom Rövarkulan. Mårran och foxarna hade hur kul som helst! Härligt att se henne avslappnad och glad i sällskap med andra hundar.

Pop har börjat vakna till liv igen, sakta, allteftersom mjölken sinar och hormonerna blir normala. Igår var hon kurshund och visade hanteringsövningar, självkontroll, dra i rep, och lite annat småkul. Resten av tiden låg hon och slappade på sin fäll, lugn och nöjd så länge ingen kom "hotfullt" nära. Sådana dagar är hon rolig att ha med, när hon vill och kan!

Vi har också börjat shejpa in "framåt" från fotgående under promenaderna, att hon på kommando galopperar rakt fram från mig utan något speciellt mål. Vi har sträckt längden till ca fem meter hittills, målet är tjugo. Hon tycker att det är helfestligt att gissa sig fram tills leksaken kommer flygande!

Så lite, lite är vi på G igen...Det tar sig!

...det längsta uppehållet i bloggens historia!

Jag har helt enkelt inte känt för att skriva, och inte haft något speciellt att berätta. Men nu är det ny vecka och ny energi! Hoppas jag...

Varken jag eller hundarna är på G. Popsy har följt med till klubben för att träna ett par gånger, hon hoppar ur bilen, springer direkt bort till klubbstugan och vill in till "sin" hörna, där hon sedan ligger och vägrar röra sig. "Ut på plan? Hellre dör jag!"  Jag vill ha tillbaka min glada arbetsmaskin!

Mårran fick följa med som visningshund (som hon brukar gilla och utföra med den äran), denna gången var hon ovillig, spänd, skällig, och allmänt inget gott föredöme.

Så de får vara hemma. Popsy under täcket, Mårran i sin korg. Ingen av dem vill träna, Popsy protesterar tom när det är promenaddags.

Vintern tar på oss alla tre...Inte direkt något som man känner att man vill dela med resten av världen! Fast nu gjorde jag det ändå...:)

Jag hoppas på att snön försvinner, solen kommer fram, skendräktigheten går över helt och hållet, och livet blir på topp igen. Helst idag, tack!

Dags att ta ett litet steg framåt: vi testade utan att smeta godis på rätt pinne. Jag skickade henne från fem meter, två godisbitar utlagda, och sedan satte hon på nosen. Lite tveksamt första gången med en frågande blick på mig, men valde korrekt. Bytte korrekt pinne till ny pinne. Andra gången sökte hon slarvigt och valde fel, men kom själv på sig och bytte. Jag belönade trots att hon plockat fel först. Bytte till ny pinne. Tredje gången låg pinnen på kanten (eftersom jag kom på att jag brukar träna med rätt pinne någonstans i mitten), och hon sökte noga, funderade, sökte igen - och valde rätt!

Lite fjärrdirigering, jag hade en tanke om bakbenstarget för att en gång för alla bestämma mig exakt för hur skiftena ska göras. Vi använde en vikt handduk, lätt att kliva på och känns tydligt. Men också ganska hal på ett parkettgolv...Popsy och handduken gled hit och dit, ibland var den under baktassarna, ibland framtassarna, ibland alla fyra...Nåväl, det var värt ett försök, och tanken fungerade utmärkt de få gånger som allt höll sig stilla. Tänker ta med mig idén ut på gräset när temperaturen stiger lite.

Mårran fick också lite fjärr, av någon anledning tycker hon att det är väldigt roligt :) Jag har inte samma precisionstanke med henne utan vill mest ha fram träningsglädjen och intensiteten (som faktiskt blev lite väl stor emellanåt), men min TAG-punkt var att belöna bakåttramp med bakbenen i ställandena, och det funkade fint.

Egentligen vill jag fortsätta med krypet, men är lite orolig över att för mycket kryp på hårt golv kommer att leda till att hon får lite ont och inte tycker att det är kul längre...kanske helt obefogat. Jag får väl lägga in heltäckningsmatta i hela huset, så är just det problemet löst :)

När temperaturen går ner och snön faller gör mitt humör detsamma. Jag blir trött, passiv, och bor helst under täcket hela dagen. Då är det tur att man har träningskompisar så att man kommer ut!

Lördagen tillbringade Mårran och jag i Svalöv, där vi tränade budföring (som hon börjar bli riktigt duktig på och verkligen gillar), platsliggning med störning (inga problem), och kryp (med en teknik som var helt OK) utomhus i snön, samt stegförflyttningar (vad?) och fjärrdirigering (återigen: vad?) inomhus.

Jag tror egentligen att det var mer miljön än momenten som gav Mårran hennes frågande attityd...hon tyckte att det var obehagligt att vara på begränsat utrymme med ett flertal hundar och UTAN POPSY. Dessutom reagerade hon väldigt när någon annan matte höjde rösten åt sin hund, vilket hon inte brukar bry sig om utomhus. Nåväl, vi såg det som ren miljöträning med extra bonus de korta stunder som hon faktiskt ville träna. Till slut slappnade hon av och somnade på sin filt, så resultat uppnåddes :)

Söndagen fick Popsy följa med och träffa träningsgruppen, de tappra få som dök upp i kylan...Vi körde utomhus framåtsändande med grupp. Hon sprang glatt framåt mot gruppen och travade sedan vidare mot sin bollpinne, dessvärre fick vi inte till någon galopp att sakta av ifrån. "För kallt" sa Popsy och darrade och ville in.

Så inomhus tränade vi ligg/sitt/stå under marsch (lyssna? Varför då? När man kan chansa!), och fjärrdirigering. Jag konstaterade att jag är en slarvig matte som inte håller på mina kriterier, vilket resulterar i att Popsy - naturligtvis - flyttar framåt. TAG-punkt för matte: klicka endast korrekta skiften, oavsett hur glad du är att hon lyssnar på ordet och intar rätt position!

Benji och husse drog en repa på söndagen, visst ser de glada ut båda två!

Full fart mot matte! 

Vad gör din fot där? Kan man smaka? 

Benji spanar in hästarna i hagen på andra sidan fälten. 

Men hej, matte! 

Snart dax att låta momentet vila lite...

Idag la jag ut pinnarnapå "tvären", så att hon följde raden framåt istället för åt sidan. Ganska kul att se hur vig hon var när hon istället för att backa vikte in huvudet mellan framtassarna för att ta rätt pinne...:)Ingen tvekan idag! Skickade tre gånger, la till apportering av korrekt pinne, och sista gången var inget godis utlagt.

Sedan hände något ovanligt: Loppan valde att sluta träna och istället ligga i sin säng och titta på mig och Mårran. Nog för att hon är skendräktig och lagom road av kylan, men lite orolig blir jag...

Mårran var desto mer motiverad!

Hon fick också köra vittring, två gånger valde hon rätt, tredje gången fel, fjärde gången kopplade hon på nosen igen och valde rätt. Bara tre pinnar, nära avstånd, utlagt godis för att sätta på nosen. Hon söker - och väljer!

Sedan körde hon fjärr, nu på två meters avstånd. Jag blir lite slarvig efterhand, jag är så glad att hon är fokuserad och verkligen VILL att jag struntar lite i exaktheten...Inte bra, åtgärda direkt.

Och till slut lite kryp. Hon har hittat en egen teknik som jag behöver feedback på: hon kryper med VÄLDIGT sänkt huvud (nästan hakan i backen). Det gör att bröstkorgen liggen klistrad mot marken, men kan det ge några nackdelar framöver? Bara ett sätt att ta reda på det...:)

När hon är på så är hon verkligen rolig att jobba med!

Jag letade upp mina planer för 2009, för att se hur de hade infriats.

Planer 2009:

* Canis klickerinstruktörsutbildning (om jag kommer med)

Kom med, blev godkänd, och driver Canis avd. Skåne. Uppnått!

* Bli rallylydnadsinstruktör (och ev. domare)

Glömde jag av totalt...står med till 2010.

* Få båda hundarna uppflyttade till avancerad klass rallylydnad, tävla klubbtävling i agility med Mårran, få Popsy uppflyttad till LK3

Mårran är uppflyttad till avancerad klass, men inte Popsy som har ett godkänt resultat kvar i fortsättningsklass. Inga klubbtävlingar i agility, inga lydnadstävlingar alls.

* Jag utökar min kursverksamhet till att utgöra halva mitt leverne, och börjar åka runt och hålla föredrag och helgkurser

Gick över förväntan!

* Jag fortsätter inom SBK ett år till som vice ordförande och ansvarig för TS

TS delegerade jag till kompetent människa, och vice ordförande blev förvandlat till ordförande eftersom ingen sådan stod att finna.

* Fler artiklar för både Canis och Hundtränaren 2010, samt få boken antagen på förlag

Check! 6 artiklar till Canis, ett helt gäng till Hundtränaren, och kontraktet på boken är skrivet.

* Träffa ännu fler trevliga hundägare!

Alltid...det är ni som gör mitt hundjobb så roligt och givande!

Så lite hänger med till 2010, men den största delen av mina mål blev faktiskt uppnådda. Få se om resultatet är lika bra när jag gör om samma sak nästa år, och ser tillbaka på följande:

* Driva Canis avd Skåne med vinst som täcker upp halva min "vanliga" lön.

* Bli tävlingslydnadsinstruktör SBK.

* Mårran: Klubbtävling i agility, minst tre starter i rallylydnad, anlagsprov i viltspår.

* Popsy: Avancerad klass rallylydnad, uppflyttad till elit i lydnad (vi har att göra...)

* Utveckla samarbetet mellan de två "delarna" i mitt hundliv, SBK och Canis. 

* Fortsätta inom klubben som ordförande (om de vill ha mig) samt ha hand om köket.

* Boken ska skrivas rent i samarbete med min förläggare och alla bilder ska bli klara.

Sådärja...riktning och motivation!

Vittringen har fungerat flera gånger på rad nu. Under flera dagar. Jag tror att kugghjulen ÄNTLIGEN har snurrat till rätt position i lilla huvudet!

Nyårsafton gick relativt bra i år (jämfört med tidigare år), varsin lugnande tablett så sov de fram till tolvslaget. 20 minuters hässjande från Mårran under de värsta smällarna men inget darrande och ingen panik, Popsy gömde sig under sängen och såg ganska lugn ut där.

Jag tror att skotträningen har gjort nytta!

Vi har inomhusträning, framför allt vittringen och fjärren som också börjar falla på plats fint hos båda hundarna. Ute är det 15 grader kallt...TROR INTE DET! Vi håller oss inne.

Och imorgon börjar det nya året på allvar, ledigheten är slut, nya schemat börjar, och kurser och lektioner kommer igång. 2010 blir ett spännande år...