Jörgens sätt att träna skiljer sig från mitt, och alltid när jag får nya idéer och synsätt presenterade så tar jag lite tid på mig att fundera över vad jag tycker. Jag har fortfarande inte bestämt mig, jag kan konstatera att det inte är något som jag kommer att använda på mina egna hundar (det tillför inte min träning något som det ser ut nu).

Vissa av teknikerna kommer jag säkert att praktisera på olika kurshundar, om jag tror att det passar hund och ägare. Antagligen kommer jag med tiden att moderera dem så att de passar mig bättre.

Jag har säkert missat en massa, men här kommer föredraget så som jag kommer ihåg det. Jag försöker ge en helt objektiv bild, vi är alla olika så bestäm själva vad ni tycker!

Jörgen började med att prata om valpen utveckling, vilka stadier den går igenom, och hur tiken börjar fostra den genom att helt enkelt hålla fast valpen tills hon är nöjd med den. Valpen lär sig snabbt att visa passiva underkastelsesignaler, den blir lugn och stilla och känner sig trygg med att mamma bestämmer. När valpen blir äldre börjar den visa aktiva underkastelsesignaler, den "fjäskar", eftersom fjäsk lönar sig och ger fördelar. Både passiv och aktiv underkastelse är alltså konsekvensbaserade: komma undan obehag och vinna fördelar. Att valpen behärskar dessa signalerna är nödvändigt för att den ska kunna överleva i flocken, en valp som inte kan "prata hund" löper risk att bli skadad eller dödad av äldre medlemmar.

Enligt Jörgens träningsfilosofi använder han sig av olika "bubblor" för att illustrera.

Den första lilla bubblan är passiv underkastelse = jag "tvingar" min vilja på hunden, som tiken gör med den lilla valpen. Håll fast tills hunden ger sig! När hunden använder en signal för underkastelse (tittar bort, slickar, tuggar, osv) går man vidare till nästa bubbla.

Den andra bubblan är MYCKET större. Aktiv underkastelse = hunden fjäskar för mig genom att göra som jag vill. Den är uppmärksam och lyhörd.

Den tredje bubblan är ungefär lika stor, det är "hundens bubbla". Här är hunden när den inte "jobbar", utan själv väljer vad den vill göra. Här finns äta, sova, leka, nosa, sexa, osv. Denna bubblan går ihop med aktiv underkastelsebubblan, det är här vi hämtar belöningarna för att hunden lyder oss.

Hundträning av moment och trix bedrivs i det fältet som bildas där de båda bubblorna överlappar vartandra. Ren fostran däremot sker genom att växla mellan passiv och aktiv underkastelse, eftersom det måste fungera alltid.

Jörgen slängde in en stark varning för att befinna sig i passiv underkastelsebubblan för mycket, ca 5% av fostran bedrivs där, de övriga 95% ska hunden vara aktivt fjäskande. Han underströk vikten av att fokusera på att ge hunden ett alternativ, efter ett förbud måste alltid ett alternativ presenteras!

Han ritade också en "stig" från passiv-bubblan ner till en varningstriangel, som han kallade försvar. Om man pressar hunden för hårt går den i försvar, den försöker fly eller bita tillbaka. En hund i försvarsställning kommer aldrig upp i aktiv-bubblan!

På frågan om hur han ställer sig till att "lägga hunden på rygg och visa vem som bestämmer" var han helt emot, eftersom hunden går i försvar. Likaså koppelryck, slag, skrik, och andra "hårda" metoder. Men, som han underströk, alla individer är olika. Funkar det är det toppen!

Hundspråket som Jörgen använder bygger mycket på beröring. Ord använder han för att förstärka olika saker. Kopplet blir som en förlängning av hans arm, det är ju också beröring. Han använder i träning framför allt dominanszonerna: över nosen, på huvudet, över nacken, och kontaktzonerna: mungiporna och vidare längst hundens sidor. Han ser hundens underkastelsesignaler som ett "kvitto" på att hunden har förstått, en slick runt munnen och bortvänd blick betyder "ja, jag fattar, du kan släppa mig!".

Föredragets andra del var en praktisk förevisning. Jörgen lånade Bojjan, en liten livlig JRT, och började med att visa hur dominans- och kontaktzonerna fungerade. Han la lite tryck på Bojjans nos och huvud, milt men bestämt, och när hon "gav sig" bytte han till att beröra kontaktzonerna.

Härefter visade han lite koppelteknik. Som de flesta hundar drar Bojjan då och då i kopplet, Jörgens svar på detta är en teknik som han kallar "knycking". Inga ryck eller segdrag, utan en serie lätta knyckar som man börjar med att betinga med godis. Knyckandet ska inte vara en bestraffning, utan en taktil signal till hunden. Han föredrar kedjehalsband eftersom rasslandet i kedjan förstärker ytterligare. Han lärde in genom att först knycka och ge godis samtidigt, sedan la han till kommando "kom här". När Bojjan svarade korrekt genom att komma belönade han med att stryka kontaktzonerna. Det fungerade utmärkt, på en kort promenad höll Bojjan fokus på Jörgen och kom direkt när han knyckte lätt om hon förlorade fokus.

Nästa teknik kallade han "ormen", om Bojjan blev fokuserad på något annat (hund, kanin, löv) svängde han kopplet mjukt från sida till sida, sa "kom här" när hon tittade på honom, och strök kontaktzonerna när hon kom.

Vid detta laget var Bojjan lugn och fokuserad, inte pipig och stressad som hon ibland blir.

Han visade hur han gör om han vill vänja hunden av med att hoppa: hunden "fastnar" helt enkelt i kopplet om den hoppar genom att man drar lätt uppåt och håller fast en liten stund när den är i högsta läget. Obehaget kommer på rätt ställe - när hunden är uppe i luften. Han underströk att hoppandet är ett naturligt sätt för hundar att hälsa på, och att det därför är svårare att bli av med.

Till slut visade han hur han lärde hunden vad "nej" betyder. Han använde två tekniker vid själva inlärningen (3 - 4 dagar), därefter räcker det att säga nej och direkt ge ett alternativ. 1. Tryck ner hunden med en hand bestämt på huvud / nacke samtidigt som du upprepar "nej, nej, nej". Ögonblicket du släpper: övergå till "kom här", belöna med kontaktzonerna, beröm, och kanske en bit godis när hunden kommer. Vägen ur ett nej ska alltid vara ett nytt kommando! 2. Lyft hundens framdel med en hand mellan frambenen samtidigt som du upprepar "nej, nej, nej". Följ upp likadant. "Nej" ska för hunden betyda "sluta med det där, lyssna på mig för vidare instruktioner".

Bojjan fattade snabbt!

Jörgen visade sedan samma saker med en annan hund som var betydligt mer avvaktande mot honom, matten fick praktisera kort, han gav lite råd och sin åsikt om hundens vidare träning (matte ocxh Jörgen var bekanta sedan innan).

Håll till godo, och kommentera gärna om jag har glömt något viktigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow!   Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...

För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :)   Kändes inte rättvist att avsluta med en ...

Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...

Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...

Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...