Jag studerar ofta mina hundar. Det grundläggande hundspråket är "universellt", men varje individ har sin egen tolkning och sin egen dialekt i uttrycken. Jag tycker att det är roligt att se hur de uttrycker sig sinsemellan, och mot oss (inte alltid likadant!)

Har man som jag en hund som reagerar lite extra på sin omgivning - speciellt andra hundar - så är det inte bara roligt, utan nödvändigt att kunna läsa hunden. Om man kan fånga de där första tecknena som  hunden visar, när den fått en doft i nosen eller hört något som inte jag hört eller sett något som jag har missat, så har man en mycket större chans att förbereda sig på rätt sätt. Genom att belöna det där första tecknet - den speciella blicken, stelheten i kroppen, vad det nu kan vara - så skapar vi en ny förväntan hos hunden: belöning väntar hos matte. Det allra första steget i skvallerträning.

Idag fick jag precis ett sådant ögonblick. Vi gick ut på vår vanliga morgonpromenad, och jag märkte att Mårran var lite mer "på" än vanligt. Ju närmare vi kom väghörnet som skyms av några buskar ju piggare blev hon, studsade runt i kopplet, ville inte riktigt nosa. En pytteliten varningsklocka ringde i mitt huvud, hon var inte som vanligt. Inte hennes normala "jag ser en hund"-signaler, men något var annorlunda.

Så jag kortade in kopplet, satte henne, vi pratade och masserade en halv minut tills jag såg att hon slappnade av, och gick runt hörnet - rakt in i en yster boxer! Inte riktigt rakt in, den var ca tio meter bort, men för Mårran på hemmaplan har tidigare dylika saker resulterat i avgrundsvrål.

Inte idag! Tack vare att hon fick tid att lugna sig och vänja sig lite vid doften och ljudet (som jag missade helt och hållet) så var hon väl förberedd även om jag var helt ovetande. Jag lär henne stå och titta på hunden i ca fem sekunder, konstaterade att hon inte skulle komma att vända upp mot mig spontant i detta läget, berömde översvallande med rösten hennes lugna uppträdande, och matade när hon kom och tog kontakt. Sedan gick vi efter hunden en liten stund, hon tittade, vände spontant mot mig och skvallrade, och fick belöning. Ca fem gånger, sedan vände vi och gick på andra hållet istället - träning över för idag. Jag hade antagligen kunnat fortsätta förbi den andra hunden, nu var Mårran lugn och hungrig, men ibland känner man helt enkelt för att göra det lätt för sig.

Popsy tyckte nog att det var mycket väsen för ingenting, men är det godis inblandat så är det helt OK.

Hundar ljuger inte. Visar de att något är fel eller konstigt så är det så. Lär dig läsa signalerna och lita på din hund, det är så mycket enklare än att själv försöka spana oabrutet över omgivningen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow!   Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...

För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :)   Kändes inte rättvist att avsluta med en ...

Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...

Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...

Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...