Växthuseffekt? Global uppvärmning? Snarare snöstorm och värsta vintern i mitt liv...

Att vara ute är inte att tänka på, Popsy simmar bokstavligt talat genom drivorna och Mårran får snöfnatt. Så vi tränar inne, stegförflyttningar och skiften i fjärren. Det blir bättre och bättre! Lugnare, mer medvetet, mer koncentrerat.

Min egen träning utförs på stepmaskinen framför t ex "Trinny och Susannah stylar Amerika" eller utomhus med snöskyffeln i högsta hugg. Mina extra vinterkilon bekämpas lite i taget :)

Hästarna kurar i sina täcken, letar gräs under snön, eller smågnabbas för att hålla värmen. Det är en mä'ktig syn när Benji sätter full fart från andra sidan hagen, snön yr, och hela hästen uttrycker "urkraft"! Tänk så snälla de är som låter oss futtiga människor hantera dem lite hur som helst. Förtroende, samarbete, ömsesidig respekt.

Och jag drömmer om att gå femdagars chickencamp för Bob Bailey i sommar. Undrar om Ola går med på det? 11000 plus mat och logi, av med frun i sex dagar, ta hand om hem, hästar, och hundar...låter inte som ett troligt scenario...Men drömma kan jag ju göra!

Mer realistiskt: någon som har lust att följa med till Hand med Hund i Staffanstorp 13 mars och lyssna på en föreläsning om hundar vs vargar? Jag jobbar egentligen, men det är ju en fråga om prioritering...:)

Min största svaghet i livet - eller den som får mig att må sämst med jämna mellanrum - är mitt behov av att ALLA måste gilla mig och INGEN får på något sätt visa missnöje över det jag gör.

Efter att ha jobbat i butik i snart 20 år vet jag att det är en omöjlighet. Rutin och övning har lärt mig att skilja på mitt "butiks-jag" och inse att det inte är mig som person som folk skäller på med jämna mellanrum, utan ett biträde som råkar vara på fel plats vid fel tillfälle. Sedan många år har jag lärt mig att handskas med missnöjda kunder på ett sätt som för det mesta fungerar bra för alla parter, och i värsta fall skaka av mig upplevelsen med en axelryckning. Jag har rätt argument, jag har upplevt (nästan) allt som kan hända, jag känner mig lugn och säker.

Som hundinstruktör behöver jag lära mig alltihop på nytt...Missnöjda "kunder" har aldrig varit ett problem (mina kursare är underbara människor), men när jag presenterar mina "radikala" idéer om att samarbeta med både SBK centralt och min älskade Eslövs Brukshundklubb, och dessutom lägger ett förslag som gynnar båda sidor (mest mig, det erkännes villigt) men som går helt emot alla traditioner, så blir där efterverkningar. Naturligtvis.

Vissa människor ifrågasätter. Naturligtvis. Det är fullt normalt, väntat, och precis som det ska vara, och jag tycker att det är SUPERJOBBIGT!

Eftersom jag redan känner mig lite osäker på hur det ska gå, både samarbetet och min egen framtid, så tolkar jag dessutom minsta kommentar så nattsvart som det bara går. Förnuftsmässigt vet jag precis hur rent ut sagt DUM jag är, men det hjälper liksom inte. Fjärilarna fladdrar i magen, obehagskänslorna kryper genom hela kroppen, och det känns som att det var ren hybris att tro att jag skulle lyckas så enkelt...

Nåväl, jag tror stenhårt att skillnaden mellan de som lyckas och de som inte lyckas är de förstnämndas förmåga att aldrig ge upp och alltid hitta nya vägar. Så först och främst får jag väl se om jag kan gjuta lite olja på vågorna som jag har rört upp - om de nu existerar någon annanstans än i min fantasi. Och går inte det så blir det helt enkelt till att hitta andra lösningar.

En bild på någon som alltid är på min sida och älskar mig förbehållslöst trots alla mina fel och brister, min Ola:

Pga återbud så har jag en ledig plats kvar på helgkursen i avslappning/uppmärksamhet 27-28 februari, och en ledig plats på rallylydnad fortsättning/avancerad som startar 4 mars.

Nu är det kallt och mörkt, men snart är våren här! När jag ändå pratar om kurser vill jag puffa lite extra för aktivering/nosarbete som startar 24 mars, som jag verkligen tror blir riktigt rolig! Vi fokuserar på olika sätt att använda mina fyra favoritsätt att aktivera hundarna: balans/kroppskontroll, nosarbete, problemlösning, och trixträning.

Jag längtar djupt och intensivt tills att snön försvinner och jag kan träna utomhus igen utan att Popsy måste simma fram genom drivorna...