Jag och Mårran gick över till Lysia, ett tag sedan vi tränade. Mårran var glad och träningsvillig, men inga hundar hemma. Jag passade på att göra lite halter och vändningar, hon har börjat hamna lite långt fram i halterna.

Helt plötsligt hör vi "voff", och runt hörnan kommer den ena Lysia-hunden. Utanför staketet.

Den var ganska lugn och kom fram för att hälsa, jag matade Mårran som en idiot samtidigt som jag skrämde bort hunden (lär jag henne att inte göra utfall så är det ju desto viktigare att jag visar att jag klarar att skydda henne). Den lät sig skrämmas, och höll sig på fem meters avstånd. Mårran var lugn och godissugen.

Runt hörnet kommer nästa hund, fri som fågeln. Samma procedur (närma sig, bli bortskrämd, gå fem meter), Mårran fortfarande lugn. Nu har jag alltså Mårran i koppel, och två lösa hundar mindre än tio meter från E22:an. Samtidigt som jag inte ville riskera att locka ut dem på vägen, så MÅSTE jag lämna Mårran hemma och hämta halsband och koppel. Och mycket mera godis, jag har ju skrämt dem alldeles nyss. Och Ola till hjälp.

Hem med Mårran, snabbt tillbaka. Båda kom med lite lockande, och den ena lät sig fångas. Trevlig hanhund, som glatt hälsade mig med slickar i ansiktet och accepterade kopplet utan problem. Tiken var mer på sin vakt, och skällde frustrerat på Ola. Vi kastade godis på marken, hon åt ur handen, och jag började sätta som villkor att jag skulle få klappa henne på nosen... huvudet... bringan... halsbandet... Fick tag, men tappade henne när hon skyggade. Skulle gett henne mera tid! Nu höll hon sig minst tio meter bort.

Ola sprang över till vägkrogen för att undersöka om han kunde hitta ett telefonnummer till ägarna, jag satte mig vid sidan (så långt från vägen som möjligt) och började leka med (träna) killen i kopplet. Han var MYCKET villig! Fiskchips är toppen...Tösen kom sakta närmare. Utan att titta på henne slängde jag godis på marken, som hon fick ta om hon ville. Det ville hon. Först tveksamt, sedan närmare. Efter tio minuter åt hon ur min hand igen. Killen var helt lugn och hade lagt sig vid mina fötter, Tösen (så snabbt man döper hundar!) fick smakbitar med jämna mellanrum och började också slappna av. Jag hade precis börjat få klappa henne på huvudet när ägarna dök upp.

Mycket lättade tog de hand om två glada hundar!

Jag var bara glad att jag bestämde mig för att träna vid Lysia just ikväll, så att vi slapp en trafikolycka, och jag hade en trevlig stund med hundarna. Det ska bli intressant att se om de kommer ihåg mig (och ca 300 gram fiskchips) när vi ses igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow!   Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...

För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :)   Kändes inte rättvist att avsluta med en ...

Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...

Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...

Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...