Direktlänk till inlägg 10 december 2008
Redan 10/12!
Som butikschef avskyr jag december som pesten, det är årets stressigaste månad, personal vill vara ledig över jul, kunder är stressade och sura, för att inte tala om mellandagarna när man får kunderna som vill byta och lämna tillbaka julklappar. Vi har inte öppet köp över jul utan bara bytesrätt, och ibland känner man sig som att man är personligen ansvarig för allt som har gått snett med kundens jul eftersom hon (för det är oftast en hon) inte får pengarna tillbaka. ("Är det verkligen lagligt? Jag vill inte ha något tillgodokvitto, jag behöver ingenting! Och kommer inte att göra det de närmaste tio åren heller!")
Tack och lov har de kunder som är totalt ovetande om skillnaden mellan "bytesrätt" och "öppet köp" blivit färre och färre över åren, och folk är i allmänhet trevligare nu än förr (eller så har jag fått hårdare skinn), men man brukar ändå få sig åtminstone EN rejäl utskällning. Fast jämfört med ett par tusen nöjda kunder (för så mycket folk har vi under december), så då blir inte procenten så stor...Varför är det då detta jag kommer ihåg, år efter år?
Nog med decemberångest!
Jag ser fram emot 2009 med skräckblandad förtjusning...Kommer Åsas Hundar att utvecklas på det sättet som jag tror och hoppas? Ligger där någon sanning i Olas farhågor att jag plötsligt ska tröttna, och tycka att hundar är "kul som hobby men inte mer"? Alla jobb har upp och ner-perioder, hur hanterar jag en jobbig kurs? Orealistisk fråga, alla mina kursare är underbara. (På riktigt, jag älskar att undervisa!)
Jag antar att jag får göra som jag brukar, satsa fullt och ta livet som det kommer. Det brukar bli bra :D
Mina hundar går på sparlåga (till deras stora förtret). Jag har inte mycket energi kvar när jag kommer hem, och ärligt talat så tryter tålamodet ibland när Mårran behöver göra av med lite överskottsenergi...Det har blivit en hel del tuggisar, bara för att få henne lugn, vilket resulterar i att hon tjatar ännu värre nästa kväll. "You´re digging a hole" sa Bob Bailey till Maria Yttermyr under chicken camp, och jag känner så väl igen mig! Jag VET att jag gör skit för mig själv, men jag ORKAR inte ta tag i grundproblemet... Förhoppningsvis blir det bättre nu när Ola är ledig på dagarna (jobbar sista dagen idag, sedan blir han återanställd igen i mars), och kan ta hand om "marktjänsten" (mocka, diska, städa) så jag får tid att träna på morgonen.
Det betyder också att både hund- och människomöten blir sämre igen (träning är färskvara!), och min stackars grannfru har blivit utskälld ordentligt två gånger när vi mötts överraskande vid brevlådorna. Överskottsenergi i kombination med överraskningsmöten är inget bra recept på framgångsrik träning! Jag tittar svartsjukt på Ylva och Paxa, och önskar att min egen hund var lika duktig som Paxa, och jag själv lika målinriktad som Ylva.
Nu får det räcka med fritt svammel för idag!
Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow! Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...
För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :) Kändes inte rättvist att avsluta med en ...
Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...
Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...
Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...