Direktlänk till inlägg 27 april 2009
Jag lyssnade på "morgonpasset" på P3 i söndags, en av programledarna har en hund (Winston) som hon pratar om ibland. Ämnet för dagen var "hangarounds" (tydligen när man ska gå med i ett gäng är man först hangaround, sedan prospect och till slut blir man medlem), och hon drog en lite humoristisk parallell till att hon är hangaround på brukshundklubben. Uppenbarligen är hon medlem i två stycken, men trivs inget vidare på någon av dem. Hon vill ha en bättre relation med sin hund och tittar då på Cesar Milan för att se hur man gör (eftersom han är värsta hundgurun).
Hennes stora problem är att hon inte VILL vara flockledare. Hon vill vara kompis med sin hund, och mår dåligt och får dåligt samvete när hon hela tiden ska påminna Winston om att han ska hålla sig på mattan. Dessutom får hon då dåligt samvete över att hon är en dålig flockledare...allt blir bara gråt och ångest, och en förvirrad hund.
Vilket får mig att undra: hur vanligt är detta egentligen? Att kvinnor (jag må ha fel för mig, men jag upplever att det är mest kvinnor) mår dåligt över att inte kunna axla "ledarrollen", över att behöva "dominera" sin hund, över att följa oskrivna lagar om hundhavande som strider mot hur de egentligen vill att relationen ska se ut.
Och detta gör mig i min tur oerhört frustrerad över att den synen på hundhavande fortfarande är så fast rotad att den är självklar för så många! Jag slogs vilt mot min omedelbara vilja att ringa till radion och skrika högt och ljudligt DÄR FINNS ETT BÄTTRE SÄTT!
Men det gjorde jag inte. Det borde jag gjort, eller iallafall skickat ett mail som tipsar om t ex Canis eller Hundtränaren, eller någon lämplig hundblogg att följa ett tag. Jag hoppas att hon bara ville provocera lite, att hon egentligen har hittat en bra träningsmetod, att hon skämtade...men det kan jag inte veta.
Min åsikt står klar, och den blir starkare och starkare ju mer jag jobbar med hundar: det är INTE nödvändigt att straffa/dominera/utöva ledarskap för att få en väluppfostrad och lydig hund. Däremot är det nödvändigt att ha en genomtänkt strategi för hur man strukturerar sin vardag, att tänka över vilka vanor man bygger hos hunden, att vara medveten om vilka beteenden som förstärks och vilka som straffas, och att TRÄNA sina problem. Naturligtvis, ibland händer något oförutsett som man måste hantera där och då - brinner det så släcker man elden - men det VIKTIGA jobbet är att förebygga så att det inte börjar brinna igen.
Dessutom anser jag att i mitt hus gäller mina regler, om jag mina hundar uppför sig som jag önskar så har ingen rätt att säga att de gör fel. Jag tränar dem för MIN vardag, inte andras åsikter.
Vi positiva hundtränare har fortfarande en låååång uppförsbacke att kämpa i...jag tänker dra mitt strå till stacken och skicka ett mail till P3,
"till: Winstons matte".
Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow! Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...
För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :) Kändes inte rättvist att avsluta med en ...
Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...
Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...
Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...