Jag fastnade på murgrönan vid husgaveln...200 raderade bilder senare:

Jag älskar murgröna! Det var min bröllopsblomma, och det är murgröna som jag har tatuerat över ryggen.

När jag gör något så gör jag det helhjärtat...Sedan jag gick upp i morse har jag läst handbok, tagit bilder, testat inställningar, raderat bilder...Här är de första som jag gillar:

Älskade Mårran står ut med att jag fotar henne...om och om igen...

Blommor är tacksammare objekt: de håller sig stilla.

En ny fotovärld öppnar sig! Skarp blomma - oskarp bakgrund. Och senast igår visste jag inte vad en "bländare" gjorde.

Synd att vädret är ytterst tråkigt idag, men det lär bli lite utomhusbilder senare iallafall.

Ola har inget intresse för elektroniska prylar (trots att han är man), så "teknikidiot" är hans kärleksfulla namn på mig så fort jag införskaffat något som han inte förstår. Igår gjorde jag mitt val, och köpte en systemkamera!

Lilla Panasonic har fått sällskap av en beskyddande "storebror", Sony. Jag kämpar med handbok och försöker komma ihåg vad alla knappar är till och alla symboler betyder...Nu är jag ledig två dagar, och kan totalt frossa i att testa, testa, och testa igen. Resultat utlovas!

Hurra, tid att träna!

Mårran fick lite metallapport, nu tar hon den (tveksamt) från marken eller håller den fint vid min sida.

Stå vid sidan och backandet verkar sitta bra nu! Jag mixar rallyrörelserna och belönar oregelbundet, får hon en miss så gör vi om hela "sekvensen" från början.

Hon fick också köra pyttelite ruta: jodå, intresset finns kvar! Svagt, men dock.

Popsy klarade full apportering med metallen, utan att tveka!

Rutan verkar ligga under "testfas": antingen gör hon helt rätt, eller också springer hon någon HELT annanstans. Bryt, paus, gör om. Då blev det tveklöst rätt. Testfas ska vara något bra: sista ledet innan full förståelse liksom. Jag lever på hoppet. Första skicket blir perfekt 9/10, och på tävling är det ju bara ett skick...

Sedan körde vi samma "rallymix" som med Mårran, Popsy har stora problem med stå vid sidan om vi kör lite annat först och hon inte "vet" vilken övning det är. Bara stå fungerar fint, så det är ju just stå efter en massa annat som behöver tränas.

Hon fick också göra "åttan" med utlagda favoritleksaker, hon är klistrad vid min sida...sedan får hon det underbara varsågod, och springer lycklig fram till älsklingsbollen. Premack in action!

På eftermiddagen fick de stanna hemma, två förväntansfulla barn (syrrans) i ett främmande hus är inte den lugnaste miljön för mina vovvar...Stor risk för nyp och gråt, eller vält och gråt (Mårran gillar att utdela sina pussar med framtassarna på axlarna).

...det är juldagen. En ledig dag i allt jobb och alla "måsten" som julen innebär för mig, och dessutom är det juldagen som jag firar med mina egna släktingar.

Julafton tillbringades på jobb till klockan 14 (jättemycket folk! Varför?), hem och plocka upp hundarna, vidare till Olas föräldrar där vi anlände mitt i Kalle Anka. Olas moster med familj var bänkade framför julens viktigaste tradition. Jag roades mer av att titta på vuxna människor som förundras över tomtens julverkstad lika mycket detta året som de föregående femtio...Tradition är väldigt viktigt för vissa! Jag blandade söta kakor och mycket kaffe för att hålla mig vaken.

Vi gick ut och avhundade trädgården så att de kunde åka i lugn och ro (hundrädda medlemmar), sedan fick alla hundar följa med in och sitta i köket och titta på katten. Vilma vaktade sin lille kompis som vanligt! Jag har sällan sett en katt vara mera orörlig, absolut inte rädd eller orolig utan bara helt, totalt lugn. Mina hundar förlorade snabbt intresset.

De placerades på varsin jacka i hallen när människorna gick in i vardagsrummet (och stannade kvar på sina jackor!). Julgodis, julklappar, lugn och frid...Jag kämpade mot sömnen i soffan vid kaminen.

Vad ger man till en svärdotter som har "allt"? Jag fick ett par stickade tumvantar...i hundhår! SÅ HÄFTIGT! Nosa vidare på hem.fyristorg.com/ingridspetz om du undrar hur man gör vantar i hundull...

På morgonen fick jag ett litet paket av Benjamin och Tango (otroligt hur de kan slå in ett paket med sina klumpiga hovar) med smycken i, så vovven som brukar hänga om halsen har förvisats till armbandet istället. Jag är ovanligt julfin!

Tillbaka till dagen...Jag ser ut på solskenet, vet att jag måste städa, men det gör ingenting för just precis nu är jag faktiskt uppfylld av julefrid!

Och nu med den "trevliga" twisten att kortterminalen på jobb har jagt av, och alla kort måste dras för hand och sedan efterregistreras. När jag äntligen kommer hem orkar jag knappt tänka...Vilken vettig arbetsplats har öppet till 18 på söndagar? Tre dagar kvar till en ledig dag, and counting!

Andra tunga passet idag. Husse håller på att flytta veden från ett ställe till nästa, så Benji gör faktiskt ganska stor nytta samtidigt som han tränar! Fortfarande lite "backa/gå åt sidan"-problem i första starten, men sedan gick det som tåget!

Visst är han söt i sina vuxen-häst-kläder?

Han verkar tycka att det är kul att ta i lite, det är väl hundratals år av avel som kommer till sin rätt...Han kommer glatt springande när vi tar ut utrustningen, ställer sig i position mer eller mindre på egen hov, och vill knappt lämna platsen där han blir avselad. Kanske kommer vi tillbaka och vill leka mera?

Veden är blöt, så det är tyngre än det ser ut. Benji har här tillbringat lite tid med att "hjälpa" husse att tömma lasset.

Och när man tror att han är trött, då drar han repor med Tango i hagen. Jag älskar att se dem leka!

Skarpare blir det inte med lilla Panasonic, hur gärna jag än vill. Men ni ser vad jag menar...