Direktlänk till inlägg 6 april 2009
Åtminstone i min värld...:D
Idag skulle bilen ÄNTLIGEN fixas, denna gången medans jag väntade. De tycker inte längre om mig på verkstaden, jag misstänker att jag är klassad som "en jobbig bitch"...Inte mig emot, jag gillar inte dem något vidare heller.
Naturligtvis läge för en rejäl stadspromenad i Lund under 2,5 timmars väntan.
Jag har sällan varit så nöjd, speciellt med Mårran! Båda hundarna i slakt koppel på min vänstra sida, av egen fri vilja. OK, Popsy testade ibland om man kunde tigga till sig lite godis genom att prova olika positioner (det kunde man inte), och visst ville de nosa då och då, men sedan var det genast tillbaka i position. Jag knöt ihop kopplen och höll lite lojt på mitten.
Genom grönområdet, genom stan, träffade hundar, Mårran reagerade med att stelna till lite vid första hunden, men tiggde sedan mat vid övriga. Hon är extra lugn i stan, säkert för att där finns så mycket annat att fokusera att hunden bara blir en liten detalj i hennes sinne.
Vi stannade och köpte kaffe, båda hundarna satte sig och väntade snällt vid parkbänken tills jag filosoferat klart och kelat en stund med varje hund.
Tillbaka samma väg. Av erfarenhet vet jag att detta är "värsta" tiden, när Mårran är trött i huvudet, kommer till en lugn miljö, och helt plötsligt dyker en hund upp. Jag var förberedd men lugn och självsäker. Första mötet var två flattar, jag väntade tills Mårran visade att hon sett dem, bedömde att det var för trångt för ett garanterat bra möte, och vände 180 grader och gav godis. Den leken har vi lekt ett antal gånger, och det märktes! Mårran stressade ner omedelbart och vi kunde vika in fem meter på en annan stig och titta på flattarna när de gick förbi och äta godis. Hon låste sig inte alls utan tiggde aktivt: "Hund! Godis tack!".
Vi fortsatte och mötte en liten tjock JRT. Inga problem. En weimaraner mitt i vägen, Mårran ville bara ha godis. En schäferliknande hund på andra sidan gatan, vem bryr sig överhuvudtaget?
Jag är så stolt över mina duktiga hundar, och så nöjd med hur långt vi har kommit Mårran och jag! Jag hade inte kunnat önska bättre vardagslydnad!
Nu tänker jag gotta mig i detta hela dagen, innan vi kastar oss över nya utmaningar imorgon.
Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow! Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...
För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :) Kändes inte rättvist att avsluta med en ...
Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...
Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...
Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...