Jag föll för Popsys inviter och fortsatte ett pass till...

En snabb genomgång av steg 1-4, sedan gick vi vidare.

Steg 5: glädjen i att gå in i buren.

Hunden har nu blivit förstärkt inne i buren mer än 100 gånger. Plocka rent framför buren, inget av intresse ska finnas i närheten. Koppla hunden. Be den komma ut med "fri"-kommandot (vi använder "kom ut" och en handrörelse). När hunden kommer ut blir man helt passiv och tittar på buren. Går hunden in igen BINGO! Gör den inte det tar man den i halsbandet och placerar den framför buröppningen, väntar tills den går in, och gör minst tio reps med värdeladdning i buren.

Mina hundar gick glatt ut på kommando, tittade på mig i några sekunder, och gick lika glatt in igen. Efter några reps kastade de sig ut, och kastade sig ännu snabbare in...Jag växlade mellan att upprepa störningar som de INTE ska gå ut på. De lät sig inte "luras" en enda gång!

Jag kände mig som världens bästa tränare...: D

Just nu står Popsy inne i badrummet och gnäller för att jag ska ta ner den roliga buren och fortsätta träna. Vårt första pass av burlekar var alltså mycket lyckat!

I korthet går det ut på att hunden ska gilla att vara i sin bur. Där ska den kunna koppla av, med luckan öppen, tills jag säger "kom ut". På så sätt kan man växla mellan passivitet och aktiv träning, och få en hund som verkligen är motiverad att jobba.

Det som lockar mig är 1: att kunna placera Popsy någonstans där hon är lugn och nöjd under teoridelarna av utbildningen, och 2: att få bättre "stuns" i Mårrans träningspass. Jag tycker också att det är praktiskt att ha en flyttbar "lya" där hundarna känner sig hemma var vi än är. Det viktiga för mig är just att hunden VÄLJER att vara i sin bur, det är inget tvång inblandat, och luckan är (mestadels) öppen.

 Jag la upp träningen enligt artikeln "burlekar" i Canis 4/07, efter Susan Garretts metod.

Steg ett: Shejpa hunden att frivilligt gå in i buren.

Det gick snabbt! De är båda vana vid burarna (finns i bilen vanligtvis), och efter några shejpande "titta på, en tass i, fyra tassar i" bjöd de friskt på "gå in i buren, vänd, sitt / ligg". Jag har börjat sätta på kommando "gå in", men det verkar som att åsynen av den öppna luckan är tillräckligt.

Steg 2: Hunden är lugn i buren.

Jag jobbar med täckt bur (en filt eller ett lakan) utom själva ingången. Nu ska jag kunna lämna hunden i buren utan att den börjar "skaka galler", skälla eller på annat sätt försöka påkalla min uppmärksamhet. Blir den vild täcker man HELA buren. Härda hjärtat och vänta tills hunden är lugn innan man går tillbaka. INGA PROBLEM! Båda hundarna (jag jobbar dem sida vid sida) kolugna.

Steg 3: Hunden ska stanna i buren trots att luckan är öppen.

Öppna luckan. Försöker hunden gå ut stängs luckan. Stannar den kvar klickar man och belönar inne i buren. Belöningsförväntan ska vara bakåt / uppåt, för att hjälpa hunden att sätta sig. Efter ett par gånger öppnas inte dörren om inte hunden sitter ner. Utöka tiden till tio sekunder. Detta steget "värdeladdar" buren: det är bättre att vara inuti än utanför.

Båda hundarna försökte gå ut en gång och inte fler. Utmärkt!

Steg 4: Hunden får ett val.

Nu jobbar man med luckan öppen. Samma regler gäller: försöker hunden gå ut stängs luckan. Koppla hunden. Ta på och av kopplet flera gånger. Dra i kopplet, hunden ska spjärna emot. Ställ dig upp. Stå upp och dra i kopplet. Vänd dig från hunden. Ta ett par steg, dra i kopplet. Var hela tiden beredd att stoppa den om den vill gå ut, klicka och belöna OFTA när den stannar kvar. Måste man stänga dörren två gånger på rad måste man göra om "värdeladdningen" med minst tio godisar.

Här var mina hundar fantastiska! Mårran är ju van vid denna typen av träning sedan platsen och lät sig inte luras, Popsy var på väg två gånger men inte fler. Superbra!

Jag tränade dem i burar bredvid varandra, med ena buren stängd i taget. Klicket gav båda hundarna godis, den aktiva för utfört beteende, den passiva för lugn och stadga. Det funkade perfekt!

 Sedan avslutade jag hela passet (ca 20 minuter även om varje hund tränades aktivt endast någon minut i taget) med ett tydligt "kom ut!", belönade utanför och stängde burdörrarna för att markera slut.

Och nu står alltså Popsy och vill att jag ska öppna buren igen...: D

Mårran fick följa med husse, så jag och Popsy hade morronen för oss själva.

Vi passade på att träna spontant fot under promenaden. Hon sackar gärna efter exakt fem steg om hon inte får förstärkning, så idag gjorde vi två åtgärder: strax efter klicket körde vi språng två meter full fart innan jag belönade, för extra drag framåt, och vi "ping-pongade" hur många steg jag krävde för att få bort fem-stegs-fixeringen (klick efter två, fem, tre, sju, ett, åtta steg). Fungerade kanon!

Hemma passade vi på att träna lite stadga på köksgolvet. Det gick så bra att jag började växla "godis i munnen = stadga" med "godis kastat = upprepning", och vi bytte mellan ligg och sitt. Poploppan fattar ju! Och jag får ordning i huvudet...

Körde första klickerpasset på "nya" sättet på gårdsplan. Hundarna var taggade, godiset gott, och timern ställd på två minuter.

Mårran började. Hon var fantastisk! Ingångar? Inga problem. Bytte till ligg i frontposition, kastar sig i backen. Bytte till ligg kvar (skillnad: godis i munnen istället för kastat, två snabba klick innan hon hinner byta position), fattade direkt. Bytte till sitt, hon kopplade blixtsnabbt. Avslutade med target, hunden gick som en skottspole mellan mig och targeten...Precis lagom intensitet, bjöd på beteenden något grymt, fokuserad, "fastnade" inte i något beteende.

Ut med Popsy. Började med backa i front eftersom hon låste sig där i söndags. Klickade flera gånger för frontposition, sedan stå i front, sedan fångade jag minsta rörelse bakåt. Ingång är väldigt starkt och kommer så fort frekvensen sjunker, men jag väntade tills hon provade att komma i front igen (ca fem sekunder) och kunde börja klicka igen. Vi körde backandet i tre pass, sedan såg det hyfsat ut och vi bytte till ligg. Belöningsplacering på marken = Popsy fattar direkt. Snabba ligg! Lite väl snabba kanske, hon kastar sig in i kryp-skutt bakåt om jag inte klickar direkt...Försökte få lite stadga, men det blev bara frustrerade skall...Alldeles för energisk för stadga idag. Bytte till sitt, här fick hon problem igen. Lyckades fånga henne ett par gånger med magen inte riktigt nere och belöningsplacerade uppåt, det blev klart bättre andra passet. Avslutade med lite tasstarget. Bra fart och intensitet, tog upp targeten i munnen en gång men släppte den och satte tassen bestämt på när klicket uteblev. Duktigt!

Mårran var superpå så hon fick en omgång till. Jag vill få henne att galloppera till target, så vi började med en minuts tasstarget när hon var uppe i varv. Jodå, ett par steg! Fortsatte sedan till stå i front, både när jag stod still och stanna spontant under sakta baklänges marsch. Jag har satt stimuluskontroll på "stanna" som måste bort. Vi avslutade med ingång och backa vid sidan. Det gör hon suveränt! Lugnt och rakt och precis i rätt position vid min vänstersida.

Kort utvärdering: Mårran ska träna sitt / ligg / stå under baklänges marsch, Popsy ska träna stadga. Jag är mycket nöjd med min träning av Mårran och med hennes respons! Popsy MÅSTE klickas med hög frekvens och "fastnar" lätt i senast upprepade beteende, samt har "default-beteenden" (ingång och snabba ligg) som kommer fram när hon inte fattar. Placera dem långt ner på listan ett tag.

Mycket nöjd, speciellt med Mårran! Vi ska nog fixa detta!

En helt ledig dag för första gången på evigheter! Och sol dessutom!

Jag åkte till Fulltofta och la spår.

Mårran: Ett blodspår, ganska tätt blodat (utan klöv, den låg i fel bil) ca 250 meter. Två böjar.

Popsy: Ett person spår, ca 250 meter, 2 vinklar, 2 pinnar. Vi har aldrig spårat med pinnar förut, man måste ju börja någonstans...

Jag lät spåren ligga ca en timme, under tiden åkte vi till TEBA och fixade ny sele och lina till Loppan.

En kort promenad när vi kom tillbaka, Mårran fick börja.

En helt annan hund än sist! Total fokus i spåret, lagom drag i linan. tog det jättefint! Sedan struntade hon i spårslutet (skinka) och fortsatte spåra där jag hade gått ut...Dagar som denna känns anlagsprov inte långt borta!

Popsys spår blev nog lite väl svårt. Det är fjärde gången som hon spårar "på riktigt" i hela sitt liv, och jag blev lite ivrig efter succén sist. Hon hade problem redan på första sträckan, ringade rejält och bakspårade en bit innan hon kom rätt, men pinnen hittade hon! Ingen apportering än, men en rejäl markering. Hon missade vinkeln och fortsatte framåt 20 meter innan hon upptäckte att jag stod kvar, och hade igen problem med att hitta spårkärnan. Plötsligt markerade hon upp i ett träd, jag misstänker ekorrar... Andra pinnen var ännu bättre markerad, hon fick plocka den spontant några gånger. Otroligt att hon hittade den...Jag tyckte hon slog väldigt i spåret, men hon kanske hade koll...Andra vinkeln tog hon bra, men sedan ändrades terrängen och hon fick problem igen. Hon ringade, slog och bakspårade, men till slut så tröttnade hon och började pipa och ville därifrån. Inte bra! Jag kopplade henne i halsbandet och vi gick promenad längst spåret till jag hade koll på spårslutet, då kopplade jag om henne i selen och lät henne spåra sista biten så att hon fick lyckas. Slutsats: en svårighet i taget, max 200 meter spår, gärna pinnar (de var jätteroliga). Jag tyckte ändå att hon jobbade bra, hade spåret varit 50 meter kortare hade hon avslutat när det gick som bäst.

Man lär sig!

Mårran har varit gräslig att träna idag! Vill INGENTING...utom att nosa och se olycklig ut förstås...Jag inser att det är jag som vill för mycket, och dessutom är jag nervös för kursstarten på lördag. Hon plockar upp min sinnesstämning direkt. Tur att man ska få lite hjälp, det behövs verkligen!

Popsyloppan däremot! Glad och pigg, vill bara träna mer och mer. Vi gjorde ett par riktigt bra rutskick idag, tränade vänsterhalterna i det fria följet, och några läggande under gång. Det ska bara bli lite varmare (med tanke på platsen) sedan ska vi ut och tävla!

Äntligen spåra med Andrea! Viljan har funnits ett tag, men tiden är svårare att få till...

Jag la två viltspår till Mårran. ca 200 meter, blodat vartannat steg, ngt skiftande terräng, inga vinklar men lite böjar. Liggtid ca 1 timme. Viltrik mark.

Popsy som egentligen inte spårar utan bara var med för att ha något att göra fick ett 30 meter personspår, rakt, med fem godisar, och ett ca 50 meter, lätt böjt, utan godis i spåret. Andrea la ett personspår ca 200 meter med två snälla vinklar som vi lät ligga ca 2 timmar.

Jag började med Popsys nybörjarspår. Hon spårade klockrent! Jag var hur förvånad som helst...

Så Mårrans första spår. Min ambition var att snitzla ordentligt, men det hade jag ju glömt halva spåret...Hon tog upptaget bra, och spårade efter 50 meter på i full fart. Åt fel håll. Hon hade antagligen fått vindvittring på Popsys spårslut, vad vet jag? Fel blev det i alla fall...Om från början, nya turer åt fel håll. Kallade in, släppte på rätt spår. Äntligen spårade hon MITT spår!

Det andra spåret gick betydligt bättre, en "utflykt" men hon förstod att hon var fel och började ringa. Jag bröt henne för tidigt, jag skulle låtit henne jobba klart, så tror jag att hon hade fixat det. Sista halvan spårade hon som hon brukar, säkert och tydligt.

Andrea spårade först Boris och sedan Albin, jag följde med och tittade, imponerades, ställde frågor, och lärde mig massor! Det var verkligen nyttigt att få titta på så duktiga hundar, och en så duktig förare! Jag inser att jag styr Mårran alldeles för mycket...Mycket inspiration till min egen träning.

Jag bestämde mig för att testa Popsy på Andreas spår. Bra upptag, tydlig att läsa. Hon tappade spåret vid ett tillfälle (jag misstänker att hon hittade och åt upp någon annans spårslut, där låg en pinne), men eftersom jag tack och lov lär mig snabbt så lät jag henne hållas. Och visst! Hon började ringa och hittade tillbaka! Stolt matte...

Vi avslutade med att frispåra Mårran. En helt ny grej för både henne och mig! Andrea höll henne, jag sprang en bit utom synhåll, Andrea släppte (vi hade walkie-talkies), Mårran spårar mig samtidigt som hon springer full fart. Hon missade inte ett galoppsteg! Häftigt! Definitivt något som vi ska göra mera.

Tränade Mårran på gårdsplan: lite target (bra), lite backa (halvbra), och inkallning med ställande.

Helt plötsligt verkar hon ha börjar fatta! Jag "kom på" en ny övning: ställande under baklänges marsch, kasta godiset lååångt över hunden och få en spontan inkallning att ställa under. På så sätt slipper jag "förstöra" min inkallningssignal med långsamt tempo, och kan träna de släta inkallningarna med bra tempo. Dessutom kan jag backa när hon springer till godiset och få ut avståndet ytterligare. Avslutade med att sätta ihop (10 meter): för första gången fick jag en explosiv start OCH ett bra ställande. Mycket godis och avslut!

Popsy fick göra lite fritt följ (utmärkt), ställande (super), läggande (kasst...för kallt...), och fjärr (bra).

på kvällen var det piggt och Popsy-pipigt när jag kom hem, så vi körde "plocka klossar" i badrummet. Det börjar funka riktigt bra! Hon är verkligen koncentrerad, men nu tittar hon på mig, går och tar en kloss, tuggar lite på den, tappar den, tar upp den igen, och går bort och lägger den i lådan - allt utan hjälp eller kommando. Snart "vet" hon vad det går ut på...

Mårran fick leka med Karolines dog-fighter-spel (det där klossarna ska flyttas i skåror för att kunna lyftas bort). Aktiviteten var hög, spelet flög åt höger och vänster, och klossarna likaså! Roligt hade hon definitivt.