Ja helt ond är den faktiskt inte. Popsy börjar kunna den riktigt bra, visade hon idag på planen precis innan instruktörsmötet. Jag har belönat med kamptrasa i rutan, kanske är det det som gjort skillnaden? Jag har också börjat skicka snett, så att hon verkligen måste leta upp mitten. Fortfarande ställer jag henne så gott som aldrig, utan klickar enbart rörelse. Stannar hon på eget bevåg väntar jag ut ny rörelse, eller ger nytt kommando "framåt".

Dessutom hårdkör vi att hon inte ska "frysa" i rutan efter klick och belöning, utan följa med till startpunkten så att jag kan skicka igen. Funkade också bra idag.

Mårran däremot...Jag blir på dåligt humör bara vi tänker på rutan, så jag har helt lagt den på is. Vi tränar tasstarget istället, på något sätt hör det ju liksom ihop...Sändande som sändande...Targeten heter dessutom "rutan", gissa var den ska ligga så småningom : ) Hon jobbade JÄTTEBRA på planen idag! Hon fick vara uppbunden först, jag tränade Popsy tills Mårran tystnade och lade sig, bytte sedan hund och gjorde fem skick till target på ökande avstånd. Full galopp! 100% fokus! Jag avslutade med lite fritt följ, också kanonkontakt men vänstersvängarna behöver trimmas.

Jag bad Karoline lägga ett 400 meters spår med två vinklar, olika underlag. Liggtid: 2,5 timmar.

Mårran var taggad som vanligt. Hon hade suttit i bilen ett tag, jag rastade henne inte ordentligt, och det straffade sig. Hon blev helt enkelt nödig och kissade i spåret. Sin vana trogen sprätte hon dessutom = hon sprätte bort spåret och tappade fokus. Jag lät henne ringa ut i linans längd, mellan kallade in henne när hon började spana efter rådjur. Hon hittade spåret direkt, tog båda vinklarna perfekt, och blev sedan distraherad av en hög färskt rådjursbajs...Tappade spåret igen, fick nos på samma rådjur. Jag kallade försiktigt tillbaka när det stod klart att hon hade glömt allt om att hitta spåret. Väl hos mig kom hon ihåg vad vi pysslade med, spårade som en raket genom spår och sankmark, och hittade stolt sin klöv.

Inte vidare bra...Största skulden är min - som vanligt. Man lär sig i alla fall något av varje spår!

Tog med lilla Popsy till planen igårkväll, mest för att Andrea lovat kolla på hennes fortfarande svullna hals. För att ha något vettigt att göra under tiden tog vi fram den hatade metallapporten.

Popsy har alltid älskat att apportera, men har sett det som en personlig förolämpning tiodigare gånger som jag har presenterat metallapporten. "Den? I min mun? Tror inte det."

Och när en JRT inte vill, då är det så...

Idag hade jag laddat med en riktig högoktanförstärkare: kycklingskinn. Vi var ensamma på plan förutom Vilma som högljutt talade om hur orättvist det var att Popsy fick träna och inte hon. Gott om tid.

Så jag började med att träna nostarget (roligt, tycker Popsy). Efter ett par puffar höll jag inne klicket, och fick ett försiktigt öppnande av munnen. Och sedan ett riktigt, om än tveksamt, gripande. Därifrån gick det snabbt till att få henne att dra, och på så vis gripa ordentligt. Nu la jag på kommandot, sänkte sedan apporten mot marken, och la den till slut ner. Miss! Hon började genast använda tassarna, och tyckte att det var hur kul som helst att få apporten att rulla. Backa, håll i luften, få fram gripandet. Sakta sänka, lägga på marken. Jag höll fast den på marken och släckte ut tassarbetet (inte kul när den inte rörde sig), och Bingo! Gripande.

På tio minuter shejpade jag in metallapporten, från motvilja till full apportering med snygg ingång. Snacka om klickerklok hund!

Dessutom var hon frisk och fin, svullnaden verkade helt ofarlig. Popsyloppan på gång igen!

04-12-2007 10:14

 Jag verkar ha blivit med en tredje hund, Vilma, Mårrans helsyster, är i djup onåd hos min svärmor och det är osäkert om hon får komma tillbaka.
Vi har ju passat henne förr, och hon passar bra i hop med mina andra hundar, så jag ser fram emot att få ännu mer fullt upp...

Vi började klickerträna redan förra året. Det har gått MYCKET sakta, dels för att jag bara har haft hand om henne sammanlagt tre veckor, och dels för att hon var väldigt rädd för klickerljudet.
Inte förren förra gången hon bodde här (fyra dagar) började hon reagera på ljudet med den glada förväntan som mina andra hundar visar.
Dessutom är det en försiktig madame, orolig över att förarga, försöker ta liten plats (vid 31 kg är det svårt), van vid att vara för sig själv utomhus tillsammans med min svärfars får.

Med tiden har vi byggt upp en riktigt fin kontakt, hon är glad (men försiktig) när vi tränar, har lärt sig att gå i koppel utan att dra, och påbörjat enkla saker som sitt och ligg.
Det som är i skriande behov är en säker inkallning, och som vanligt så börjar jag i slutet med kontakten och glädjen i att vara hos mig.
Jag vill också börja träna fotgåendet, spontana läggande, apportering, spontana ställande, och ingångar, för att kunna starta nybörjarklass till våren och kanske klass ett till hösten.

Den här tråden är tänkt att visa lite grann hur jag tränar grunderna, likadant som jag hade tränat en valp.

04-12-2007 10:23

 Planering:

Jag vill ha två olika inkallningar: en tävlingsinkallning på hit, som jag kommer att vänta ett tag med att börja lära in, och en ovillkorlig vardagsinkallning på "Villie" eller visselpipa.

Kontakten och fotgåendet tränar jag genom baklänges marsch till att börja med.

Spontana sättanden och lägganden framför mig, sedan stimuluskontroll.

Påbörjan till ingångar, här använder jag hjälp i form av en visande handrörelse i början.


En hel del energi tänker jag också lägga på att lära henne uppskatta lek och kamp, bryt och loss kommer då på köpet.

07-12-2007 12:28

 Idag har vi varit i Svalöv på klickerkursen som jag egentligen går med Mårran. Vilma är dåligt miljötränad och behöver VERKLIGEN komma ut, träffa hundar och människor.
Det gick över förväntan! Hon var lugn och försiktig (som alltid).
Eftersom hon fortfarande kan reagera negativt på klickern ibland har jag lagd in ett klick-ljud med tungan att ta till i sådana här lägen, så vi klickade kontakt och avslappnad beteende, samt att hälsa lugnt på andra (garanterat snälla) hundar.
Till att börja med rörde hon inte godiset, utan jag belönade med beröm och kel istället.
Under teorin slappnade hon av mer och mer. Jag var lite orolig för hur det skulle gå när alla började klicka sina hundar, vi är trots allt åtta hundar på en ganska liten yta, men istället för att bli rädd lystrade hon och ville ha godis. TOPPENBRA!
Jag fick fram min i-click och började träna att hon skulle slicka sig om munnen, växlat med spontana lägganden. Inte fattade hon vidare mycket (hon är lika trög som Mårran om inte värre), men hon var glad och fokuserad.
Efter ca 20 minuter ansåg jag att det var bra för idag, och tog ut henne i bilen för att vila.

Jättebra pass! Jag är mycket nöjd med henne.

09-12-2007 10:09

 Madame kan uppenbarligern öppna dörren. Jag hade glömt låsa när jag gick ut med Mårran, vips var dörren öppen och Vilma på väg ut. Vi pratar dessutom om TVÅ dörrar, innerdörren öppnas inåt...Dessutom gick grannen precis ut med sin hund, och Vilma sprang naturligtvis dit storskällande. Grannen sparkade till henne (rätt ordentligt att döma av ljudet, men jag klandrar honom inte) och Ola fick tag på henne. Inte bra för grannsämjan...
Så nu sitter där ett elstaket med fyra trådar. Jag har låtsats gå emot och skrikit och ylat ett par gånger, så de är ganska rädda för det.

För att kunna gå ut med tre hundar någorlunda enkelt krävs alltså att jag kan sätta dem, ta ner staketet, gå igenom, sätta dem på andra sidan, och ta upp staketet igen. Detta tränar jag först separat med alla hundarna innan det är "skarpt läge".
Mina "gamla" kan ju redan stanna kvar på kommando, men Vilma är lite sisådär.

Redan från början vill jag att hon ska hålla positionen även efter klicket, tills jag kommer in och belönar. Alltså: bryter hon position går jag bara lugnt tillbaka dit hon satt, väntar på att hon spontant sätter sig, innan jag ger godiset. Och skäller lite på mig själv som gick för långt ifrån för tidigt, effektivare är naturligtvis att flera gånger klicka så nära att jag hinner tillbaka INNAN hon rest sig överhuvudtaget.

Vi tränade i flexikoppel, eftersom det är vad jag kommer att använda. Svårigheter:
1. Sitta kvar i ca två minuter, med flexikopplet ikopplat och liggandes framför, medans min koncentration är på staketet.
Vi tog det stegvis. Hon var verkligen lättränad idag, målet uppnått på fem minuter! Duktig hund.

Vi passade på att träna lite fotposition, som nu börjar komma spontant så länge hon inte tänker på vad hon gör, och lite ingångar. Det är läskigt att sitta nära mig vid min sida...Jag hjälper till genom att ta ett par steg framåt för att hjälpa henne i position, och fick till flera bra reps. Hon t o m visade prov på att vilja rätta in rumpan, helt spontant! Super!
Vi avslutade med en inkallning. Jag misstänker att min svärfar har haft "tävlingsposition" (stå sträckt med armarna längst sidorna) som en omedveten inkallningssignal, för hon kom direkt...Vi bröt och gjorde om, perfekt.

Hon fattade verkligen snabbt idag! Klickern verkar äntligen ha endast positiv betydelse, så nu börjar det bli effektivt. Hon börjar också förstå att inget klick = prova något annat.
Jag ska köra lite ren frishejping under veckan, jag tror att hon börjar bli tillräckligt självsäker för att våga prova lite av varje.
Det är otroligt tydligt att hon är van vid aversiv träning och en ganska hård hand...Inget ont om mina scärföräldrar, men effektiv inlärning vet de inte så mycket om.

13-12-2007 14:17

 Vi har kört inkallning under två pass, ute i hästhagen. Löplina på för säkerhets skull, jag vill INTE riskera att hon springer på en hare.

Pass ett var et bara hon och jag. Jag klickade ett par gånger för spontankontakt, gick runt i hagen för att se om hon följde (det gjorde hon), kallade och klickade när hon kom spontant, och till slut kallade jag ett par gånger när hon stod och nosade och sprand sedan direkt i motsatt riktning. Hon kom som ett skott. Bra start!

Pass två ville jag introducera visselpipan. Jag tog med Vilma och Mårran ut i hagen, de började leka loss rejält. Jag väntade tills jag såg att Mårran kastade en blick åt mitt håll, och visslade två korta signaler. Mårran kan signalen sedan innan och kastade sig mot mig utan att tveka. Vilma såg konfunderat ut i en halv sekund innan hon hängde på.
Under ca tio minuter körde jag närmare trettio olika inkallningar av olika svårighetsgrad, belönade med lek och köttbullar. Jag växlade mellan visselpipa och röst, jag vill att hon ska svara lika bra på båda. 100% lyckade inkallningar! Det är härligt att se två hundar gå ur sin vilda jaktlek på 1/100 sekund, och istället ha kaplöpning mot mig...
Jag är noga med att sätta dem, klicka, belöna, och släppa iväg igen med "varsågod". Jag vill INTE ha "hej och hejdå", utan de ska vänta på varsågod.

 14-12-2007 17:46

 frishejping

Idag provade vi ren frishejping för första gången. Målet: att Vilma skulle hoppa upp på en stol.

Ganska snabbt fick jag henne intresserad av stolen. Hon nosade på den, la huvudet på den, knuffade den. Vis av tidigare cross-over hundar var jag noga med att hela tiden klicka aktivitet, jag vill att hon ska förstå att hon ska prova sig fram. Risken är att hon annars bara sätter sig och stirrar på mig, och väntar på att jag ska visa henne. Ett par gånger klickade jag för att hon reste sig och försökte vad som helst, för att ytterligare få igång henne.

Jag "fuskade" en liten bit, och använde hennes redan inlärda "tass" för att få henne att förså att tassarna skulle upp på stolen. Det räckte med att jag bad om tass två gånger, sedan la hon spontant upp tassen på stolen. Och med en tass var det inte långt till två...
Bakbenen var svårare, hon ville hellre fortsätta med framtassarna upp på ryggstödet. Jag började klicka minsta rörelse med bakbenen, och efter några klick stod hon bokstavligen och hoppade på golvet.

Att hoppa upp på en stol är inget egenmål för mig, och jag var nöjd med detta. Som en första lektion i att tänka själv och prova saker på egen tass (tidigare strängt förbjudet) var jag mycket nöjd med hennes försök!

17-12-2007 18:48

 Vi har tränat ganska flitigt:

Apport är en svår bit för en totalt föremålsointresserad hund. Hon är som Mårran, inte kampa, inte jaga, inte gripa. Nåväl, har jag lyckats med en hund borde jag kunna fixa en till. Vi har börjat med att "förvandla" apporten till en target. Först nos när jag håller den i handen, lätt fixat, sedan på marken. Hennes spontana svar: "är du inte riktigt klok? Varför ska jag vara intresserad av den där träbiten när du inte ens håller i den?".
Nu när intresset är väckt för träapporten (den betyder ju att det vankas godis) tänker jag träna gripande och kampande med den mjuka tyghund som vi redan har börjat med. När det funkar ska jag se om jag kan överföra gripandet på apporten, och träna vidare därifrån.

Ingångar / sitta vid sidan går ganska bra. Hon verkar ha kommit över sin osäkerhet för att sitta och ligga vid min sida istället för framför mig. Jag lockar in henne med en godis, och hjälper vid behov till med ett steg framåt. Fokus ligger på raka sättanden ganska nära mitt ben.

Fritt följ går också framåt. Bokstavligt talat...Från att ha sin position snett bakom mig, har hon spontant börjat komma fram närmre mitt vänsterben. Jag klickar för position och kastar godiset framåt, alltid i rörelse. Vi har börjat med lite vida svängar, och halter.

Stanna kvar har slutat att betyda "res på rumpan", och övergått till "stanna i den position som du har". Mycket bra framsteg! Hon börjar bli mogen för lite störningar.

Inkallning har fungerat till 100% hittills. Jättenöjd! Vi har börjat titta på tävlingsinkallningen.

Hoppet är inte det lättaste... Hon är tung och osmidig, och ser inte vitsen med att hoppa över när man kan gå runt eller igenom (har bara ett enkelt agilityhinder hemma). Jag ska köra till klubben och träna på ett vanligt lydnadshinder istället.

Det var nog allt för tillfället.

 18-12-2007 10:29

 Det här med att ta saker i munnen...
ICKE!
Jag har lekt med den där f d roliga tyghunden så jag blir alldeles anfådd. Vi har haft kapplöpning till den. Jag har imiterat Mårrans "slå med leksak på Vilmas nos tills hon tar den"-teknik. Jag har gullat med den, pratat med den, kastat den i luften, dragit den på marken...Ingenting. Nada. Noll.
OK, hon är intresserad (måttligt), men gripa? Inte en tendens.
Jag gav upp, la den på marken, och började köra targetträning med den, det är alltid nyttigt. Det funkade i alla fall riktigt bra, kanske kan jag jobba med frustration / utsläckning när hon börjar bli säkrare? Verkar mer hoppfullt än att leka upp intresset.
Hon tycker att det är kul att träna, det är ju alltid något. Svansen går som en elvisp så fort jag tittar på henne, och hon håller bra fokus. Och frishejping är ju alltid lärorikt.

21-12-2007 10:53

 Igår tränade vi vidare med tyghunden. Hon blev jätteglad när jag tog fram den, använde den som nostarget både på marken och i min hand. Jag väntade med att klicka en halv sekund, så att hennes nostouch blev intensivare. Plötsligt hände det...jag såg hennes mun öppnas en micromillimeter! Bra tajming (för en gångs skull), och jag väntade på nästa öppnande. Mycket riktigt, frustrationen satte igång någon typ av extremt svag grip-reflex.
Vi gjorde paus, och jag tog tyghunden och rörde den från henne i noshöjd. Först några klick för att hon följde den, sedan sorterande jag ut de "snufflanden" som var mer intensiva, och helt plötsligt grep hon tag om tyghundens ena öra! Jag ville tokhoppa runt och glädjeskrika, men eftersom det garanterat hade skrämt henne la jag band på mig. Ett par minuter till, sedan började hon gripa varje gång...först bara i örat, sedan om hela hunden (om än MYCKET försiktigt).
Hurra!

Idag tränade vi vidare med hindret, som inte gick så bra sist. Betydligt bättre idag. Efter en lite knagglig start, förstod hon att enda sättet att få ett klick var att hoppa ÖVER, inte genom. Vi körde lite strömhopp med fart före och efter, gick vidare till att sätta framför innan strömhoppet, och till slut en påbörjan på ettans hopp med sättande, jag gick över, kallade in, och avslutade med en ingång.
Hon börjar mycket försiktigt bjuda på en tendens till spontana ingångar, men lika ofta förlorar hon koncentrationen helt och kastar sig framför mig. Jag kör många upprepningar av bågen "bakom rumpan och upp vid sidan" med godishand, för att "sätta" rörelsen i kroppen på henne. Det känns konstigt att jobba ingångar med en hund utan bakdelskontroll...
Hon har spontant backat framför mig flera gånger, jag har fångat upp det och klickat. Snart dags för kommando, och så småningom flytta in backandet vid sidan. Det kommer att hjälpa både ingångar och vänstersvängar att hon har koll på rumpan!
Idag började vi också med "ligg kvar" lite mer strukturerat, d v s jag har lämnat hennes sida. Kriterier: Lägga sig rakt vid min sida (inte framför mig), jag går tre meter, väntar tio sekunder, klickar när jag står ute, hon ligger kvar och får sin godis. Funkade bra, 80% lyckande.

26-12-2007 12:41

 Snart är julstressen över...bara mellandagarna kvar, sedan ser mitt liv normalt ut igen.

Vi har i alla fall provat hundspelet "dog smart", med klossar som hunden ska lyfta för att komma åt godiset. SVÅRT! sa Vilma... FATTAR INTE!
Främsta syftet är att få henne att tänka och prova själv, utan att be mig om hjälp. Sedan är det ju bara en fördel att spelet bygger på att ta klossar i munnen...
Jag började med att sätta dem snett = lätta att puffa omkull. OK, rolig lek. Sedan satte jag i ett par ordentligt. Hmmmm, hur ska det här gå till? Efter försök med knuffar och tassar, och en hel del skrapande och puffande på mig om hjälp, tog hon äntligen med munnen. Klick, och så lyfte jag klossen. Efter fem minuter var hon så snurrig att ögonen gick i kors...Men hon hade greppat fyra klossar!

Idag skulle vi fortsatt, men "någon" hade stulit frolicpåsen från hyllan och ätit upp allihopa...Får fixa nytt godis först.

29-12-2007 14:57

 Idag har vi tränat på klubben för första gången. Jag släppte henne och Mårran så att de kunde "nosa av sig", och tränade lite inkallningar med visselpipa. Första var lite tveksam, men när hon upptäckte att jag hade blodkorv blev det fart på benen!
Jag tränade henne och Mårran växelvis, och band upp emellan. Nyttig träning även för den uppbundna hunden: jag byter inte hund förren det är tyst vid staketet.
Vilma visade upp en lagom blandning av "bjuda på allt vi tränat" och "faktiskt lyssna på matte", vi tränade fritt följ, ingångar, sitt / ligg kvar, tävlingsinkallning. Om jag får behålla henne tänker jag starta nybörjarklass, så vi påbörjade läggande efter gång. Hon lägger sig snabbt men snett, position som vanligt...
Jag var väldigt nöjd med henne!

11-01-2008 14:21

 Igår var vi med i träningsgruppen. På planen, ingen Mårran, främmande hundar...Hon skötte sig över förväntan!
Vi började med en plats. Hon förstår att hon ska ligga kvar, jag gick ut fem meter ochg jobbade med position och koncentration. Hon vill gärna gå upp när jag kommer tillbaka, så det specialövades. Bra!
Ingångarna sitter hyfsat, jag har börjat lägga på kommando "på plats" och klappar på benet.
Inkallningarna kommer sig, hon siktar på höger sida istället för vänster, men i övrigt bra. Kanske svärfar har tränat henne att gå runt? Jag tränar om.
Började med lite lätta läggande efter gång. Hon förstår skillnaden på sitt och ligg även under marsch, lite mer säkerhet bara, och fokus på raka lägganden.
Efter halva passet kopplade vi loss, ingen som helst risk att hon skulle springa till någon annan! Full fokus på mig! Lite hopp över hinder (utmärkt!) och lite fritt följ (fortfarande osäker på position och svängar, men bättre) och sedan avslutade vi.
Duktig hund!

Idag har vi varit i Svalöv och tränat klicker för Maria. Fokus: apportering. Hennes svagaste moment.
Vi började med favoriten: grodan som hon fick på julafton. Ett par grepp direkt!
Paus, växla mellan att träna ingång, "hakan i handen" (nytt för idag, snabbt inlärt), ligg / sitt upp.
Mera groda, nu i rörelse för att få till ett hårdare greppande. Bingo! På Marias inrådan bytte jag snabbt till en liten träbit. Hon greppade! Hurra! Och flera gånger dessutom!
Nu var det precis som att en spärr hade släppt: vi kunde snabbt avancera till en mellanstor träapport och få till fina greppanden både stilla och i rörelse.
Min hund är fantastisk!
Och jag känner mig ganska duktig jag också...

13-01-2008 20:22

 Apporteringen har verkligen fallit på plats!
Idag kunde jag klicka för fastare grepp, hålla fast längre, och gripa från sittande både framför och vid sidan. Än så länge släpper jag inte apporten, och hon behöver inte hålla längre än en sekund.
Jag har märkt en liten tendens till tugg, får vara noga med att greppet är rätt (precis bakom huggtänderna) och att hon greppar fast redan nu. Och så tajmingen i klicken förstås.

18-01-2008 12:29

 Tränade på klubben med träningsgruppen igår, okoncentrerad och nosig...Tidigare under dagen hade hon uppfört sig RIKTIGT illa, skällt en massa, och attackerat en kille under promenaden. Fattar inte det?
Jag bad mina träningskompisar att komma fram och hälsa på henne, inga problem. Mycket konstigt.

Idag har vi avslutat klickerkursen i Svalöv.
Första övningen var att krypa under stolen som hon tidigare hoppat upp på, ren frishejping...Och hon som trodde att hon visste vad jag ville! Med hjälp av strategisk belöningsposition (under stolen) fick jag efter tio minuter henne att börja tänka om, och däeifrån lossnade det ganska snabbt.
Resten av tiden ägnade vi åt apporteringen. Idag ville jag att hon skulle greppa grodan från golvet. Ett par klick för nos, sedan höll jag inne klicket. Öppna munnen = klick. Greppa om = klick. Lyfta en cm = klick. När vi avslutade hade hon lyft den från marken och gett mig den i handen flera gånger. Succé! Otroligt att vi har kommit så långt så fort! ALLA hundar kan lära sig att apportera, det är härmed bevisat.

04-01-2008 15:41

 Sporrad av flitiga Andrea tänker jag ta tag i spårträningen med Mårran igen. Anlagsprov under 2008!
Eftersom Mårran är bastardernas drottning, så kör vi viltspår (öppet även för blandraser). Egentligen är det ganska okomplicerat att spåra, jag behöver inga figuranter, bara lite mark.

Utrustning:
Reflextäcke (istället för tjänstetecken, syns bättre)
Sele (kraftig i nylon)
Spårlina (15 meter, mjuk och ganska tunn)
Rådjursklöv
Blod i droppflaska
Mer var det inte.

Vi har spårat till och från under 1,5 år (inte vidare flitigt, typ 20 spår?) och hon ÄLSKAR att spåra. Vi har alltid samma rutin: täcke och sele på hemma, koppel i halsbandet till påsläppet, jag sätter på linan och kopplar loss. Hon får ligga en kort stund medans jag går fram och "undersöker" spåret, sedan säger jag "sök spår" och så är hon igång. Samma rutin gör att hon vet exakt vad som väntas, fokuserar på uppgiften, och kopplar på näsan direkt istället för att flänga iväg av pur iver.
Hon är metodisk, ganska långsam, och SÄKER. Även om hon inte alltid följer exakt där jag har lagt spåret, så har hon full koll! Jag är ganska lat när det gäller att snitsla, och mer än en gång har hon fått hitta klöven på rent frispår eftersom jag inte har den blekaste aning om var den är. Inte perfekt ur inlärningssynpunkt, jag hade hellre sett ett metodiskt arbete i spårkärnan, men det har lärt mig att hålla tyst och lita på hunden. Hon har faktiskt bättre koll än jag...

Så idag tinade vi upp en burk blod (den STANK! Undrar om blodet har blivit dåligt...) och la ett spår ute i hagen. Snö och blåst och får och folk på vägen...Dessutom la jag två rejäla vinklar och en serpentin, allt i medvind (annars fuskar hon och tar vindvittring direkt på klöven).
Jag lät det ligga i en timme innan jag hämtade henne.
LYCKA! Hon hoppade och skuttade runt mig på väg ut, la sig snällt på kommando, på HELSPÄNN. "Sök spår" var knappt ute ur munnen förren nosen satte igång. "Häng med matte, här är det!" Serpentinen gick hon rätt igenom, men båda vinklarna tog hon perfekt och exakt. Hon har äntligen börjat ge mig lite drag i linan, jag kunde hålla emot ganska bra stundtals...inte brydde hon sig om någon störning heller. Snabbt till slutet, där hon struntade i klöven och började spåra vidare i mina fotsteg på väg därifrån. Trots att jag hade gjort två jättehopp... Jag stod still och väntade, hon ringade lite för att se om det roliga spåret fortsatte, och bestämde sig sedan för att markera klöven. Massor av beröm, av med "kläderna" och så fick hon bära klöven hem = superbelöning.
Jag måste åka ut i skogen och lägga längre spår! Mer svårigheter i form av olika underlag och bloduppehåll. Jag får läsa på lite, och börja träna på allvar.

Öppen klass, här kommer vi!

13-01-2008 20:35

 Höglöptiken behövde något annat att tänka på, så jag la ett kort spår (ca 200 m) med planerade svårigheter i hästhagen.
1. Glesare blodat (var tredje steg)
2. Hästbajs och sankmark
3. Två skarpa vinklar, sparsamt blodade
4. Passage under eltråden (välbekant, men ändå)
5. Både fåren och hästarna vandrade över spåret innan och under tiden vi spårade
6. 3 timmars liggtid i ordentlig sidvind

Lite klurigt alltså, men ingenting som jag trodde hon skulle tveka på.
Upptaget var gräsligt, HELT åt fel håll, men hon fann sig med lite tid och utan hjälp. Hästarna var nyfiken publik, men hon var fokuserad.
Bra drag i linan, väl i spårkärnan, första vinkeln perfekt.
Då kommer en störning som jag INTE hade räknat med: grannen och hans glada beagel... Mårran tappade koncentrationen helt och hållet. Bara att sätta henne och vänta tills de var utom synhåll.
"Vadå? Spåra? Jag? Såg du inte att grannhunden gick förbi? Vi måste lära honom en läxa!"
Jag funderade på att avsluta och gå in (ingen koncentration = ingen klöv) men beslutade ändå att gå fram en bit i spåret och visa på igen. Och faktiskt, hon tog upp det! Med lite tvekan...Det fina draget i linan var borta, men hon var noga och säker. "Här är klöven, matte. Nöjd?" Jodå, det var jag. Inte det glädjestormande avslut som jag är van vid, och hon hade nog inte klarat att hålla fokus 50 meter till, men hon fick jobbet gjort. Lek med klöven, och sedan var den hennes i fulla fem minuter, att springa omkring med i hagen som hon ville. Vid ytterdörren bytte vi mot lite godis, hon var väldigt nöjd med att komma in till den andra löptiken igen...(De turas om att leka hanhund. Naturligt, ja. Men inte vidare trevligt att titta på.)

Det ska bli spännande att se hur hon beter sig nästa gång.

28-03-2007 22:01

 Mårran och jag har börjat med en ny lek: hålla apporten vid matbordet. Eftersom vi alltid äter framför TV:n med hundarna intill, har Mårran sedan valptiden lärt sig olika konster för att få smaka. Nu ignorerar jag allt, när hon är riktigt frustrerad håller jag fram apporten och låter henne hålla den upp till 10 sekunder. Fungerar perfekt!
Vi hade kommit till ett totalstopp i den "vanliga" apportträningen, så vi började för två veckor sedan med att hon överhuvud taget skulle ta den i munnen medan jag höll den, sedan ta den på kommando, sedan hålla själv en sekund, osv...
Nästa steg är att hålla den utan att "rulla" den i munnen...

02-05-2007 21:52

 Efter en månads intensiv träning lyckades vi igår med apportering på appellplanen! Både ettans och tvåans! Otroligt.
För att få Mårran att hålla hårdare började vi gå och springa med apporten i munnen, vilket gjorde att hon nu fixar ingångarna utan att släppa. Vi har också klickertränat att hålla fast trots att jag klappar henne på huvudet / rör handen framför nosen.
Nu är det dags att sätta på kommando, så att hon inte längre tar den spontant när hon ser den. Det känns som ett stort steg, jag är rädd att jag släcker ut alltihop...

06-05-2007 18:36

 Vi har varit och fått lite experthjälp. Tillsammans med Jenny och spökhunden (weimaraner) Pascal åkte vi till Svalöv och pratade med Maria Venhammar.
Mårran visade exakt vad som var problemet: hon började OK, men så fort jag satte pyttelite högre krav tröttnade hon direkt. Hon slutade ens titta åt apporten...
Marias recept: Var fokuserad på en pyttebit åt gången. Ha planeringen klar innan hunden hämtas, utför övningen (kort) som tänkt, avsluta med att binda upp henne. Ex: om jag vill träna ett resolut gripande på kommandot kraver jag inte samtidigt att hon ska sitta fot, eller hålla kvar, etc, utan ENDAST att hon griper apporten vid kommandot. Paus. Sedan kan jag träna att inte gripa apporten utan kommando, en helt annan övning. Paus. Sedan kan jag träna fasthållande med störning. Osv, osv.
Dessutom fick jag skäll för att jag har en massa kontaktsökande ovanor och "tjatar" på henne. Hon ska jobba, inte jag.
Nyttigt! Mycket att jobba vidare med...
Nu är det månadstävlingen som hägrar, målet: att inte nolla apporteringsmomentet...

21-05-2007 22:29

 Vi inte bara undvek nollan, vi fick en tia...När Mårran såg tävlingsledaren hämta apporten blev hon JÄTTEGLAD och smet bort och hoppade lite på honom. Hon visste exakt vad hon skulle göra: jag höll fram apporten (lite ovanför nosen för att inte fresta till tjuvstart), hon sökte ögonkontakt, jag kommenderade apport, hon grep, höll stilla, och släppte i min hand på loss. Jah känner mig MYCKET nöjd. Det bara bevisar: allt är möjligt...

 17-09-2007 19:08

 Vår apportering i ettan känns väl befäst.
Vi har tävlat fem gånger (klubb plus officiella), och fått betyg 7 - 10. Vi har tränat med massor av olika apporter (man lär sig något nytt varje tävling), och mycket håll fast.

Nu ska vi börja träna tvåans apport, med tilläggen spring ut och hämta apporten, spring tillbaka med apporten i munnen, gör en snygg ingång med apporten i munnen.
Vi har provat ett par gånger för att se var problemen ligger: hon väntar fint på kommando, exploderar mot apporten av pur glädje, tassdödar lite, vänder och tar den på tillbakavägen. Sedan springer hon i full fart mot mig, blir lite osäker den sista metern, och behöver lite hjälp med ingången.
Mycket träning på att gripa från marken med andra ord! Även om det är trevligt att hon gillar apporten ska hon ju helst inte "döda" den innan hon tar den...Vi ska också träna att gå fot med apport i munnen, och göra ingångar med apport i munnen.

Dessutom ska vi testa ett tips från Inger och Balder för att börja lära in metallapporten: apportera tappade bestick under middagen. Borde fungera på min tiggegris!

03-11-2007 10:30

 Yes, vi kommer framåt.
Vi har punkttränat att gripa apporten från marken, först precis framför, sedan la jag ut den (inte kastade) längre och längre bort. Det har hjälpt! Nu springer hon precis förbi den och tar den på tillbakavägen, UTAN tassar. Vi har tappat något i explosivitet, men jag tror det kommer tillbaka när hon kan momentet flytande.
Jag möter henne fortfarande ca 50% av ingångarna (ett par steg, för att hjälpa henne svänga upp), övriga 50% ger jag fotkommando och hoppas på det bästa. Det funkar!

 26-11-2007 13:16

 Var i Svalöv och tränade (egentligen rutan och ställandet, men apporten är alltid med...).
Ettans apportering brukar vi börja med, den flyter perfekt 99 ggr av 100 numera. Sedan ett gripande från marken, sedan lägger jag ut den, avslutar vanligtvis med ett par kast.
Idag gjorde hon kanonfina ingångar varje gång, men var lite seg i starten (MYCKET annat att fokusera på!) Jag ska prova lägga till "apport" precis när apporten har landat, och köra kapplöpning ett par gånger. Det borde få upp motivationen.
Idag tränade vi också gå och springa i fotposition med apport i munnen och hoppa med apport, det gick så bra att jag klämde i med ett hopp - apport ( LK 3) också. Perfekt! Jag kände mig som en lyckad tränare...(I alla fall vad gäller apporteringen).

02-12-2007 11:56

 Vi lade till en liten detalj idag, "doggie-zen kvalitetssäkring". Alltså: Mårran ska hålla kvar apporten i munnen trots att jag lockar med (i detta fallet) en åtråvärd bit mjälte. Hon klarade det perfekt, tittade på mig med en blick som sa "skojar du? Tror du att du kan lura mig att släppa?" och höll med perfekt grepp tills jag klickade.
Stolt matte!

Jag har fått för mig att lära mina hundar sändandet till rutan.
Steg ett: fundera.
Rutan är 3x3 meter stor, hunden ska sändas rakt fram, in i rutan, där den på kommando ska ställa sig i mitten och stå still i tre sekunder innan momentet är slut och hunden hämtas. Rekommenderade kommandon är "framåt, stå".
Jag vill använda en blompinne som target. På så vis riskerar jag inte att de nosar i marken, de ser inte pinnen från håll men när de kommer nära är det tydligt var mitten är.
Steg två: planera.
1. Sätt en köttbulle på pinnen, spring sedan tillsammans med hunden in i rutan, visa köttbullen, beröm. Gör om tills hunden hittar köttbullen själv.
2. Likadant, utan köttbulle. Klicka istället när hunden petar på pinnen med nosen, kasta belöningen, spring in till hunden, beröm länge, gå ut tillsammans. Jag vill inte att hunden ska lämna rutan på eget bevåg.
3. Börja sända hunden ensam till blompinnen, från kort avstånd, för att lära den hitta mitten. Om hunden nosar i marken eller på konerna, bryt och gör om. Låt hunden spontant peta på pinnen med nosen, klicka och belöna.
4. Öka avståndet till fullt avstånd. Lägg bort handtecknet genom att först säga "framåt", sedan vänta, sedan visa.
4. (jo det är rätt siffra) Parallellt träna bort petet med nosen på pinnen, och få in att hunden ställer sig vid pinnen istället, genom att ge kommandot och klicka precis innan hunden kommit fram. Godiset kastas för att hjälpa hunden till rätt position.
5. Börja bryta av pinnen och göra den mindre och mindre.

Steg 3: träna.
Första gången repeterade vi steg ett MÅNGA gånger, jag och Mårran. Vi flyttade rutan för att hon inte skulle bli bunden till en speciell plats, och varierade avståndet. Hon tyckte av det var en toppenlek!
Popsy hade tittat på, uppmärksamt, och när jag bytte hund sprang hon rakt ut till rutan och väntade på sin belöning! Praktiskt...
Obetänksamma jag hade veckan innan tränat "spring till kon" med Popsy, och en kon är ju så mycket enklare att se än en blompinne, så det är upplagt för att ge lite problem.

Andra gången (idag). Jag tog bort köttbullen från pinnen, och Mårran och jag sprang först ett par gånger tillsammans. Sedan skickade jag henne ensam ca fyra gånger, innan hennes koncentration tog slut. Hon blir verkligen trött av nyinlärning!
Popsy hade till en början bara koner i huvudet. Vi fick springa tillsammans flera gånger innan hon "kopplade om" och vi kunde avsluta med några bra skick. Däremot ställer hon sig riktigt snyggt, och går att dirigera höger - vänster - framåt.

Steg fyra: utvärdering.
Mårran ska jag fortsätta träna på samma sätt, flera pass till. Korta skick, växla mellan att det finns godis och att det inte finns godis. Max fem skick per träningstillfälle, sedan paus.
Popsy kan jag ställa lite högre krav på. Hitta pinnen, annars inget klick. Om hon går till konerna bryter jag och kallar in, om hon envisas bryter vi helt och hållet, packar ihop, och avslutar (värsta straffet...). Efter ca fem minuters olycklig paus går vi ut och fortsätter som om inget hade hänt, lite enklare, så att hon får in i huvudet vad det är som lönar sig.
Båda hundarna blir jätteglada när jag tar konerna, så redan det tyder på att vi är på rätt väg.

 19-06-2007 22:01

Bakslag!
Popsy springer glad och lycklig till alla konerna och struntar i pinnen. mårran springer inte alls, hon var rädd för skjutbanan som lät i bakgrunden.
För att få Popsy att lämna konerna ifred la jag ut hennes älskade boll, och ökade till fullt avstånd. Fungerade bra, men nu blir det ju en apportering...
För Mårran la jag ut hennes tramptarget, hon blev jätteglad när det var något hon kände igen och sprang och trampade i full galopp. En gång. Sedan tog stressen av skotten över igen, och hon lämnade inte min sida.
Jag erkände mig besegrad och tränade "nära-matte-grejor" istället.

Måste ta mig en ordentlig funderare till nästa gång...

 20-06-2007 13:08

 Bättre idag!
Tränade lite i trädgården. Jag bestämde mig för att fortsätta med tennisbollen till Popsy, sända henne flera gånger på fullt avstånd och klicka precis innan hon tog bollen. Fungerade kanon, bra tempo, inga koner. Sedan tog jag plötsligt bort bollen och skickade henne på samma sätt, men på fem meter. Bingo! Hon sprang direkt ut till mitten och fick sitt klick, och så sprang jag ikapp och gav godis. Till slut växlade vi varannan gång med, varannan gång utan boll. Hon sprang perfekt varje gång, och när inte bollen var där ställde hon sig och väntade på sitt klick.
Jag ska fortsätta med bollen i olika miljöer tills hon är helt säker, först då kommer jag att skicka henne utan boll mer än varannan gång. Just nu verkar det väldigt hoppfullt.

Mårran tänker jag fortsätta med pinnen. Korta sändanden, godis på pinnen de flesta gångerna, tills hon börjar fatta att det är mitten som gäller. Hon tröttnar jättesnabbt, så max fyra sändanden, sedan paus.
Idag fungerade det bra, hon kändes ganska säker, och vet precis var pinnen står. Det är lite konstigt att lämna mig, men hon kan ganska lätt övertygas. Mycket enkel träning framöver i olika miljöer!

24-06-2007 20:40

 Vi kämpar vidare som planerat.
Skickade Popsy första gången med bollen, för att visa platsen, sedan ca 10 gånger utan bollen. 6 gånger sprang hon ut, jag kunde klicka och kasta bollen, 2 gånger sprang hon till en kon men jag kunde dirigera henne rätt, 2 gånger sprang hon perfekt och ställde sig och väntade på sin boll. Jag skickade från 3 - 5 meter.

Mårran sprang till sin pinne (utan godis) ca 15 ggr från olika håll, på 3 - 7 meters avstånd.

Jag är nöjd med båda, de börjar bli säkrare i skicken, och leta efter mitten.

 28-06-2007 22:46

 Jätteroligt...(ironi) Jag har lärt Popsy att springa typ två meter, tvärstanna och titta uppfodrande på mig...Inte riktigt vad jag ville. Med lite tankearbete kan jag konstatera att jag inte har klickaty när hon har sprungit, utan när hon har stannat.
Man får det man klickar. Skit också!

30-06-2007 20:53

 På´t igen!
Ny strategi: musmatta som tramptarget som jag sedan klipper mindre och mindre. Jag ska också börja markera "kanterna" på rutan.

Det fungerade riktigt bra! Popsy fattade direkt, och springer i full galopp från tio meter mot mattan. Jag klickar innan hon stannar, då svänger hon genast runt och ställer sig blickstilla tills jag kommer och belönar. För att hålla fokus framåt slänger jag en godis över henne.
Nästa steg är att träna bort handsignalen på "framåt", sedan göra musmattan mindre och mindre tills den inte längre existerar, och till slut lägga till "stanna" som belöningsord istället för klicket.

Mårran får vila lite med rutan, snart är det ny tävling och det finns annat att träna på...

10-07-2007 20:46

 Måste göra någonting rätt i alla fall! Helt plötsligt har det lossnat rejält.
Jag har klippt min musmatta i hälften, börjar med att sända några gånger med mattan på plats, och tar sedan bort den helt och hållet. Utan matta börjar jag på fem meter, sedan åtta, sedan tio. Idag sprang hon t o m bättre utan matta! Hon springer snabbt, rakt, utan att sacka tills jag säger stanna. Sedan står hon blick stilla tills jag klickar och kastar en godis förbi henne.
Det går på rätt håll! Jag är nöjd.

25-07-2007 18:46

 Ett tag sedan sist, men idag lyckades Popsy övertyga mig om att rutan var det absolut roligaste att pyssla med.
Vi har slutat helt med musmattan, sänder enbart till rutan. Jag har fortfarande inte markerat rutans kanter, mer av lathet än för att det skulle vara i längden svårare att lära in (snarare tvärt om).
På fem meter är hon stensäker (åtminstone idag), på åtta meter 90%, på tio meter nere på 75%. Det händer fortfarande att hon stannar innan mitt kommando, springer till en av konerna, eller sätter sig, men det blir mer och mer sällan. Däremot måste jag fortfarande peka med hela armen, det måste jobbas bort.
Vi börjar också varva "rutan" med annan träning i samma pass, för att så småningom kunna få det rätt första gången varje gång.
Mina kriterier är rätt högt ställda: spring framåt tills annat kommando ges, bli sedan stående tills belöningen kastas. Bryter hon mot detta blir det ingen belöning, utan bara en inkallning och ett nytt försök. Misslyckas hon två gånger på rad går vi lite närmare för att få ett lyckat försök.
Jag skulle vilja säga att vi har kommit halvvägs mot målet!

23-08-2007 11:25

 Halvvägs var oxå så långt vi kom...Har stått och stampat ett litet tag nu...Hundelendet har lärt sig att hon ska stanna efter en liten stund, varför vänta på mattes kommando? Jag försökte lägga det som ett kriterium att vänta på mitt "stanna", men framgången uteblev.
Nu har jag börjat med extern belöning väl synlig på andra sidan rutan. Skicka från 10 meter, full fart rakt fram, kommando "stanna" mitt i rutan (hon stannar perfekt hittills), klicka, varsågod. Verkar funka, återkommer efter fler träningspass.

16-09-2007 10:00

 Har äntligen samlat mig för att skriva om vårt TOTALA MISSLYCKANDE med rutan på månadstävlingen.
Jag ska inte påstå att hon var vidare duktig överhuvudtaget, men rutan vat KATASTROF!
Vi satte oss, riktade in, och jag skickade. Glad oh lycklig springer Popsy i full fart till Helena, som står bredvid och filmar elendet. "Nej, stopp! Framåt!" (Visar med hela armen). Nu byter hon riktning, och springer bort och gör ett torpedhopp på tävlingsledaren. "Popsy! FRAMÅT!" (Börjar gå i riktning mot rutan). Popsy springer tillbaka till Helena, och sedan bort till domaren. "Popsy SKÄRP DIG! FRAMÅT!!!" (står nu två meter från rutan, hela min kropp pekar in i rutelendet). Nu äntligen tittar hon på mig, tittar på rutan, springer (otroligt nog) i rätt riktning. Sedan viker hon av, och springer förbi..."Popsy, HÖGER!" (något uppgiven vid detta laget, men fast besluten att få in henne i rutan om jag så ska kasta in henne handgripligen). Äntligen springer hon in i rutan, jag klämmer i med et STANNA och hon ställer sig pang, mitt i, och viftar frenetiskt på svansen (och resten av kroppen).
Skratta eller gråta? Jag gjorde någon typ av blandning...

16-09-2007 10:16

 Eftersom Mårran blev uppflyttad och jag vill tävla tvåan till våren, är det nog dags att börja träna den nu avskydda rutan med henne också.
Popsy vägrar jag träna mer tills jag kan se på henne och tänka på koner samtidigt utan att bli deprimerad.
Min plan är lite annorlunda med Mårran (förhoppningsvis har jag lärt mig något. Eller också inte.) Hon älskar sin tramptarget i form av en vit grytlapp, så jag tänker träna in rutan till perfekt utförande med target på plats, och sedan klippa sönder den.
Just nu får hon springa till den (lagd i rutan) från tre meter, från olika vinklar, ca fem gånger på ett pass (sedan tröttnar hon snabbt). Vi har inget kommando och inget ställande. 

11-11-2007 20:02

 OK, Popsy gör faktiskt rutan hyfsat bra till 80% nuförtiden...Jag har varit strikt med att inte ge kommando "stanna" om hon inte håller farten ända fram, vi har en tydlig rutin före med att vi går ca tolv meter från rutan, vänder och går mot rutan 1-2 meter innan hon sätter sig och jag skickar. Jag belönar växelvis med kastad boll över rutan och med stanna, klick och köttbulle i rutan. Jag planerar att köra fler reps där hon brara springer genom rutan och får klick och kastad boll utan ställande, så får vi nog till det sista.

Mårran har jag tränat med target med rätt dåligt resultat...
Nu ska vi försöka med att jobba med en mindre ruta (1x1 meter) och göra själva rutan till en target i sig. Vi började idag. Hon tyckte det var ganska kul, men fattade inte riktigt vad det gick ut på...men sådan är hon för det mesta när vi börjar med något nytt. Hon gick i alla fall glatt in i rutan, och var på gott humör.

20-11-2007 10:02

 "Lilla" rutan verkar funka OK, så länge jag inte skickar Mårran för många gånger. Hon vet inte riktigt vad hon ska göra i den, men visst är den väl kul...Har börjat variera belöningsplaceringen, hos mig, i rutan, kastad åt sidan, kastad över henne, och försöker klicka medans hon är i rörelse för att undvika samma problem som med Popsy (stanna och snurra för tidigt).

Popsy ja...hon har helt slutat springa till rutan sedan jag la om hrennes belöningsrutiner, det är som om hon inte känner igen momentet längre. Vet inte om det är bra eller dåligt? Jag har ju i alla fall brutit hennes "stanna och snurra" beteende, hon vet bara inte än vad hon ska göra istället...Tror jag plockar in target ett par gånger för att få tillbaka intresset för själva rutan. Bara för att se vad som händer (intressant med flera tekniker på gång samtidigt). Popsy är min försökskanin, med Mårran vill jag få momentet tävlingsmässigt.

23-11-2007 14:16

 Helt slut efter att ha varit i Svalöv på klickerkurs...Mårran och jag fick lite specialhjälp efter kursen med just rutan.
Maria lade ut en "riktig" ruta för att se vad som hände. Svar: ingenting. Mårran betedde sig som om hon aldrig sett koner förut.
Vi gjorde rutan mindre, som vi har tränat hemma. Mårran försökte apportera konerna.
Maria satte upp plankor runt den lilla rutan, så att det blev som små hinder. NU hände något! Hinderplankorna kände hon igen, och hoppade glatt över och in i rutan flera gånger.
Äntligen något att verkligen jobba vidare med!

Popsy fick stanna hemma, fram med rutan på gårdsplan. Jag lade ut tennisbollen som target ett par gånger för att få lite drag GENOM rutan, funkade perfekt (som väntat). Nästa steg var att sända henne från olika avstånd utan bollen, klicka för rörelsegenom rutan och fokus framåt, kasta bollen. Inga ställanden, inga vändningar. Ska köra vidare med det ett tag och se vad som händer. Efter Mårran är det tacksamt att jobba med en bolltokig träningsnarkoman!

13-12-2007 18:24

 Det går framåt, faktiskt. Rutan är förstorad till 1,5 x 1,5 meter, och plankorna är istället ett rep som jag har lagt om.
Mårran springer dit spontant och på kommando "rutan", än så länge så belönar jag båda. Jag skickar varierat från 2 - 5 meter, från olika vinklar, ca 5 - 8 gånger innan vi slutar.
För tillfället har hon hängt upp sig på att gå nära främre högra konen och sedan ut, så all belöning slängs ut till vänster. Snart kommer mitt kriterie att bli "stanna i rutan tills klicket kommer", men än så länge klickar jag bara hon rör sig mitt i, oavsett vart hon är på väg.
Det går sakta, men på rätt håll...

17-12-2007 18:52

 Genombrott?
Tränade i fårhagen (nytt ställe, massor av lukter) med en ovanligt inspirerad Mårran. För första gången gallopperade hon till rutan! Det tyder väl på att hon börjar förstå? Hon är fortfarande fixerad vid den främre högra konen, så jag skickade henne diagonalt ett par gånger. Hon verkar faktiskt förstå vad jag vill!
Jag t o m ställde henne en gång, för att se vad hon skulle göra: hon stannade och stod perfekt. Bra, då vet jag att det fungerar och behöver inte träna det förren rutan börjar bli "klar".

 29-12-2007 15:07

 Tränade på planen idag, det var ett tag sedan.
Jag la ut min ruta 1,5x1,5 m som vanligt: Mårran låtsades inte se den. OK, vad göra? Om från början: 1x1 m, plankor runt. Hurra! sa Mårran.
Efter ett par klick la jag ner plankorna. Fortfarande OK. Sedan ökade jag sakta rutan, 1 dm i taget, tills den såg ut som hemma. Fungerade fortfarande. HURRA och paus.
Flyttade rutan och gjorde om från början, två klick på varje "nivå". Paus. Flyttade en tredje gång, likadant. Jodå, hunden verkar ha fattat, TACK OCH LOV!
Jag avslutade med att bygga upp den "lilla" rutan igen, och skicka ett par gånger från 7 meter, från rörelse. Funkade det med, inte galopp som jag hade hoppats på, men rask trav.
Fixeringen vid konen verkar ha börjat släppa, jag fortsätter kasta godiset antingen genom rutan eller ut till vänster. Jag har också klickat henne flera gånger för att bara stå i rutan idag, hon verkade ovillig att gå in i den överhuvudtaget till att börja med. Inte helt ovanligt på planen. Hmmm...undrar vad det beror på?

Jag är ärligt talat inte vidare nöjd med Mårrand prestation, men jag är nöjd med hur jag löste situationen och med resultatet som jag fick.

Ibland går träningen framåt så saaaakta...

 01-01-2008 17:57

 Vi har introducerat gula koner. Hon verkade inte se någon skillnad. Fungerade ovanligt bra, faktiskt...

 18-01-2008 12:41

 JAG HATAR RUTAN!
Det verkar som att jag har lärt Mårran att markera en kon, inte springa till någon j-la ruta. Det som fungerade så bra hemma föll samman som ett korthus när vi kom till planen igår. Jag blir knäpp!

Kanske borde jag lära henne att springa GENOM rutan istället. Stanna kan hon ju...Att "alla andra" dessutom gjorde perfekta rutskick igår gör ju inte saken bättre.

Back to basic...Bättre belöningar (börjar få slut på fantasi), färre reps, bättre träningshumör. Jag menar, hur svårt kan det vara? (ironisk)