Jag har några platser kvar till promenaden 18/1 klockan 10 i Eslöv, om någon har glömt att anmäla sig.

Tur att man har vänner som också vill hundmötesträna!

Jag slog följe med Susanne och Zicko och tog med Mårran på promenad genom Eslöv. Mademoiselle skällde på sin polare och vägrade ta godis (favoritkattmaten!). Efter de första minuterna accepterade hon Zicko (som hon känner ganska bra och egentligen gillar), och efter en halvtimme började hon slappna av lite grann. Vi fick några möten, som vi tog på säkert avstånd. Hon blev bättre och bättre för varje möte och emellanåt kunde hon tänka sig att äta...Zicko fick lov att nosa och hälsa lite, och hon tyckte att det var helt OK att han fick hennes godis.

Det är tråkigt att hon har backat så mycket i sitt beteende, men hoppingivande att hon snabbt verkar "komma tillbaka". Jag vet ju vem jag har att skylla...Om några veckor med bra träning är hon på topp igen!

Tack för sällskap, Susanne och Zicko!

Första träffen på nya utbildningen (i mars): grundfärdigheter.

Jag i panik: "Grundfärdigheter? Det har vi inte tränat på...jättelänge...!"

Popsy är en klippa! Hon lugnade mig snabbt genom att köra genom de flesta. Hyfsat repetitionsklok, bytsignalen fungerade. Vi har fått tillbaka allt tugg i apporten och stå ligger som vanligt långt nere, men det fixar sig. Plockade upp lite frivilliga sitt-stå vid sidan.

Vilma kom in, lockad av klickern, och puffade diskret på mig. Jag smålog och koncentrerade mig på Popsy, utmärkt störningsträning för oss båda! Vilma provade i tur och ordning: puffa på godishanden, nostarget på andra handen, sitt, ingång och ligg (dvs allt som vi någonsin har tränat utom apporteringen...) Det kändes taskigt att inte belöna henne, men jag tycker att det är grymt praktiskt att den hunden som jag tittar på är hunden som klickas så jag var konsekvent. Först när Vilma valde att lägga sig och slappa en liten bit bort tänkte jag "station" och belönade henne.

Hon fick ett eget pass när Popsy var klar. Lite sitt, lite ligg, och lite apportering. Vi har bara embryon till moment, men hon är jättelycklig hela tiden och jobbar på som 17!

Till sist var det dags för Mårran. Popsy låg stationerad på sin säng, Vilma tassade runt, Mårran fokuserade på mig! Jag höll det enkelt; sitt, ligg, ingång, apport. Hon är grym på apporteringen, tar i stort sett vad som helst på några klick och håller absolut stilla och tuggfritt trots petande, godisbitar, eller passivitet.

Jättenöjd med dagens pass! Framför allt är jag nöjd med att jag tänkte "möjlighet till störningsträning" och inte "ut med Vilma".

Maria är klok som alltid, och förmår att sätta sina tankar på pränt:

http://cowgirlup.bloggagratis.se/2009/01/06/1258701-fortsatta-funderingar-om-kanslor-och-klickertraning/

Jag kom med! Jag ska bli klickerinstruktör "på riktigt"! Canis klickerinstruktörsutbildning HERE I COME! Jag är 90% överlycklig och 10% skräckslagen...

Jag fryser. Hundarna fryser. Hästarna fryser inte...men de blir extra hungriga. Vattnet fryser. Fingrarna förfryser när man försöker fota utomhus. Ola fryser och förkyler sig. JAG HATAR KYLA!

Idag var det iallafall sol i morse, så lite glad var jag när jag gick runt hagen och kollade elstängslet följd av Mårran och Vilma. Jag vågar inte ha Vilma lös på fältet (inkallning? Vad?), men i hagen går det bättre. Jag hade med mig visselpipa och köttbullar, och började så smått lära in visselsignalen för Vilma. Det hjälper definitivt till att Mårran vänder i luften när hon hör den!

Helt plötsligt smet Vilda Vilma...Mårran stod kvar, och tittade olyckligt på mig. "SÅ får man inte göra!" Inget klickertänk i mitt huvud, jag blev heligt förbannad och gormade tills Vilma behagade komma krypandes...Bättre koll, förebyggande inkallningar, mycket belöning för att bara hålla sig nära, och visselsignal när hon ändå var på väg, så hoppas jag att jag reparerade en del av vredesutbrottet (jag blev faktiskt helt ställd, och gjorde det enda jag VET fungerar för att få tillbaka hunden. Inte för att det ursäktar mitt beteende.)

Popsy mår utmärkt sedan massagen, hon springer och hoppar och leker! Det gör mig glad att se henne leva upp trots kylan, på FYRA ben.

Tango och Benji är pigga i den höga luften...De jagar varandra runt hela hagen, fäller varandra med det ökända frambensnypet, och stegrar sig mot varandra på kul. Tur att någon är pigg i kylan, när jag bara vill dra ett varmt täcke över huvudet...

Vi verkar ha blivit med katt!

En liten fläckig mager sak, som tar mössen inne på logen. Ola har köpt lite kattmat, och den verkar stanna trots tre hundar. Halvvild, skygg, kanske kan det bli vår första stallkatt?

I morse såg Vilma den genom fönstret (den ligger och spanar på fåglar i vår trädgård) och blev JÄTTEGLAD! Hennes bästis hemma hos sig är ju en stor, pösig katt, och här var en ny bästis! Jag skrattade åt hennes vilda gnäll-yl-lekskall och hennes hysteriskt viftande svans. Mina hundar försökte fatta vad som var så spännande, men konstaterade snart att hon bara var knäpp.

Lite kul är det, trots att jag egentligen inte gillar katter. Så länge den håller sig i stallet...