Ambitiös åkte jag till klubben på kvällen. Många andra hundar att träna mot, kul!

Jag ville prova "bermudatriangeln" med rutor i full skala, och byggde upp tre rutor på lagom avstånd, belöning (boll) i varje för att få riktigt hög motivation de första skicken.

Det blev totaltilt i Popsys lilla huvud... Hon blandade ihop rutorna, "byggde" egna rutor av koner som inte hörde ihop (trots att avståndet var ganska långt), hittade helt plötsligt bollar som hörde till fel ruta, och efter fem minuter var hon klart stressad och olycklig. "Jag vet att det är något med konerna, men vad jag än gör så ser jag på dig att det är fel!".

Envis som jag är så tog jag bort alla leksakerna, ökade avståndet mellan rutorna, lekte lite "hitta mitten" med alla tre, och provade igen att gå "triangeln runt". Tyvärr måste övningen härmed förklaras vara totalt misslyckad för mig och Popsy...Vi har backat rejält i vår rutträning idag.

Och vad gör jag sedan? Istället för att byta övning och låta spontan återhämtning verka några dagar, så FORTSÄTTER jag träna ruta! OK, det blev lite bättre, men det var en ganska osäker och frenetisk hund som gick av planen. FY på matte!

Mårran fick träna rallyövningar, framför allt sitta framför och gå runt ryggen på kommando. Som vanligt när jag blandar in något nytt i det som hon TROR att hon vet hur det ska vara blir hon osäker och ledsen...men det tog sig! Mycket godis, bra tajming på klicket, och lite glad lek, så började hon springa runt mig! Sedan ibland så kommer hon av sig halvvägs, öronen sjunker, och hon försöker smita tillbaka kortaste vägen till vänstersidan. På söndag sitter det som en smäck!

En enkel bana var uppbyggd, så vi passade på att öva när gruppen tog fika. Första rundan var katastrof...Nos, nos, nos, sneda sitt, röra sig långsamt, kissa på banan och sprätta (!), snacka om osäker! OK tänkte jag, dags att jobba med detta på allvar! Fram med klickern, upp med godis. Sedan klickade jag ALLT som var acceptabelt i andra rundan (inte bra, så långt kom vi inte...). "Hmmm, kan man bli belönad på rallybanan? Kan här vara trevligt?" (Jag har ju aldrig tränat på bana, bara tävlat, mitt dumma nöt...) Tredje banan började kontakten komma på allvar, öronen kom upp, hon rörde sig mer alert. Fjärde banan gick riktigt bra! Hon hade sin "lekmin", och började gilla träningen.

Vi tog en paus, och körde sedan hela banan igen utan koppel (hata koppel!). Perfekt! Kontakt hela vägen, inga "farliga fläckar" (lustigt osäkerhetsbeteende, jag vet), snabba raka sättanden och lägganden. Hennes träning är jag i alla fall nöjd med!

Denna veckans GF är ingångar och backa i alla former.

Jag fortsatte med fingertarget på Popcy för att få till en snygg sväng lite längre bak, samtidigt som jag var stenhård på mina kriterier (rakt sättande, inte för långt bak) och inte lät henne rätta sig utan felade och gjorde om från början. Det funkade jättebra! Targeten kunde jag plocka bort ganska snabbt. Jag varierade belöningen mellan torrisar, Ronny och wubban, och varierade också passen mellan att jag flyttar mig eller hon får kastat godis för att komma in igen. Ett vinnande upplägg! Snart sitter positionen som den ska igen.

Hon fick backa upp på brädan mot väggen, först 30 grader, sedan 45 graders vinkling. Hon börjar förstå att hon måste lägga vikt på frambenen, och jag disciplinerar mig själv stenhårt för att inte köra för många reps och riskera att hon överanstränger sig.

Backa vid sidan är inte riktigt hennes grej, hon kör mer någon sorts grodhopp...För att få bort det är kriterierna "stå på fyra tassar, röra sig bakåt i närheten av matte". Ingen stenhård position än så länge och inga långa sträckor (två steg korrekt är målet).

Mårran tränade ingångar inomhus, även här har jag slarvat med att låta henne rätta sig, vilket har lett till "först snett sedan rakt". Om från början! Jag upptäckte att hon också påbörjar svängen för tidigt och har svårt att komma runt korrekt. Mera targetträning...Här går det långsammare (som alltid), men det lossnar nog till slut.

Backa är hon duktig på! Bra position, svänger både höger och vänster. Ska öva lite längre sträckor, bara för att det är kul...Ett helt fritt följ baklänges? Häftigt!

Varje dag har klotången parats ihop med smaskigt godis, och det har gett resultat! Popsy kan knappt vänta på att bli upplyft och få klorna klippta (svansen går som en virvelvind), och Mårran klarar numera att jag sitter ner framför henne med klotången i handen, ber henne sätta sig, ber om tass, och håller tassen några sekunder. Förra veckan hade detta utlöst kraftig ångest, nu är svansen glad och ögonen hungriga. Vi jobbar på!

Vi är inte framme än, men på god väg. Popsy har förstått att hon ska backa upp på brädan med båda baktassarna, rakt och fint, vi tränade upp till 30 graders vinkel innan jag avslutade. Tanken är att brädan ska vinklas mer och mer, och till slut kan hunden stå på händer utan bräda att stödja mot. Kul att jobba med, kombinerar bakbenstarget med bakdelskontroll.

vi fortsatte med flytträning i ställandet, först från sitt med klick för stå och belöning tillbaka till sitt, sedan likadant från ligg. Inte bara har hon börjat ställa sig rakt och med korrekt benflyttning, ligget har också blivit bättre! Jag kunde t o m sätta kriterierna på "ingen flytt vare sig framåt eller bakåt".

Mårran tränade också stå, ställande under b.m och stå från sitt resp. ligg med flyt. Hon smyger gärna lite framåt i läggandena, jag har börjat ställa mig så att hon MÅSTE fälla bakåt för att "få in det i kroppen" på henne.

Båda hundarna ville tränat mera, men jag hade en hel halvtimme (!) över för mitt nya projekt: sy hundleksaker av äkta fårpäls. Snart kommer de att finnas till försäljning på hemsidan, så fort jag får tid att sy... Riktigt fina, om jag får säga det själv (och det får jag, det är min blogg).

Inspirerad ville jag prova Malins "bermuda-triangel" med rutan (metoden används i agility, men borde fungera i andra moment!). Tre "portar" med target bakom sattes upp i en trekant, så fort hon har sprungit igenom en och fått sin belöning så är hon i position för nästa. Varför bara portar? Inte tillräckligt med koner för att bygga tre rutor...

Hon var glad, och sprang genom portarna med eller utan target.

Första problemet kom när jag flyttade min triangel, och hon sprang till de gamla platserna. Den tendensen vet jag är vanlig, men hon har aldrig visat den innan i rutträningen! Dåligt tecken... Jag satte upp en vanlig ruta och provade skicka från fem meter (hon brukar vara stensäker på fem meter). Icke! Hon bara sprang till de gamla targetplatserna.

Innan vi hann rätta till träningen kom Mårran springande med husse "Jag vill, jag vill, jag vill!".

Jag gav upp rutan för kvällen och började träna Mårran att vänta på station istället. Det gick riktigt bra, till slut låg hon vid sidan, lugn och uppmärksam, medans jag tränade Popsy två minuter (kastad leksak, tjo och tjimm). Sedan full fart på "Mårran, fri!". Och så bort till station för att vänta igen.

Veckans GF är "stå" och "target", targeten ligger ju högt och bra, men stå trodde jag skulle vara ett elende att få fram. Jag tog Ann-Louises tips och bara matade en stående hund för typ ingenting i 30 sekunder innan jag började på allvar. Och där var det! De stog. Framför mig, vid sidan, under B.M, från sitt och från ligg. Kändes hur bra som helst!

Jag plockade in handtarget i det fria följet för Mårran, inga problem (hon har en bra position redan, men det skadar aldrig), och började träna om Popsys ingångar med hjälp av fingertarget. Jennica hade ett bra tips för att få raka sättanden: lär in att hunden vänder någon dm bakom vänsterbenet, och sedan tar ett steg framåt innan sittet. Rakt, snabbt, och nära! Med en kvick hund är det inget som stör bilden av en snygg ingång.

Måste fundera lite över rutan, backa lite i träningen, och få in den ordentligt på nytt. Jag är övertygad om att triangelmodellen är bra, den ska bara modereras en smula. Tack och lov för träffar med kloka människor där man får tips och idéer!

Vi gick förbi grannschnauzern Effie utan problem idag i alla fall, trots att hon kom springande mot oss. Det är väl tanken på polaren Albin som har lugnat ner Madame gällande skäggisar.

Jag har ingen träningsmotivation... Med kycklinglever kände hundarna absolut tvärt om, mängder av motivation!

Vi körde lite frivilliga beteenden på avstånd, men jag var dåligt planerad och visste inte riktigt vad jag ville...Mårran började dra i repet, det var lite kul så det klickade jag ett par gånger. Sedan backade hon och bugade, och det var ju också kul så det klickade jag lite. Ingen struktur!

Popsy likaså...Förvirringen blev större och större i hennes lilla huvud...

Det slutade med att jag började träna första steget till att stå på händer (framtassar) - backa upp på en bräda - med Popsy, och Mårran fick ett frishejpingpass på att backa uppför trappan. Ingen av hundarna gjorde några enorma framsteg, men de jobbade som 17! Som sagt, dålig tajming och kriterieplanering av matte, men högmotiverade hundar.

Jag har fått in en bra rutin med morronträning känns det som.

Mårran slötränade lite. Jag har mycket försiktigt återupptagit inkallande med ställande, nu med fokus på fart och glädje. Innan fick jag bra ställande men låg, långsam hund, nu har jag seeeent ställande men glad och fartfylld hund. Jag har ändå gett upp tvåan för Mårrans del, så det är bara på skoj...

Popsy tränade vidare med GF. Det känns som att så fort vi får flyt i ett så faller ett annat bort...Hon kan bjuda ligg som en idiot i början av passet, efter att vi har tränat sitt och stå så är ligg helt borta. Skönt att jag får proffshjälp i helgen!

Jag har också börjat träna att hon ska hålla fast Ronny tills jag ger kommando "tack" eller "loss", oavsett vad jag gör eller säger. Bara för att se om det går, liksom...

Ronny Råtta, hundleksak inköpt från Jami hundsport, är en succé! båda hundarna tycker att det är såååå kul!

Vilken skillnad det är när de jobbar för något de VERKLIGEN gillar...jag glömmer det ibland, speciellt med Loppan som hade jobbat för en bit mossa...

Med hjälp av Ronny har vi tränat ingångar med apport idag, och snart sitter de som de ska igen. Jag är naturligtvis inte nöjd med att få tillbaka hur det brukade vara, dvs lite lite bakom och för långt ifrån, utan nu ska det lika gärna bli perfekt. En trevlig bieffekt verkar vara att hon har slutat tugga, helt plötsligt. Lustigt hur förbättrande på en aspekt av ett moment ibland hjälper upp allt det andra samtidigt...

Jag misstänker vidare att det kan vara allt belönande med kastad boll utan krav på ordentliga ingångar som har förstört apportavlämnandet till att börja med (därav Ronny och inte boll). Jag funderar på två lösningar:

1. Alltid ingång och avlämnande, även leksak.

2. Aldrig avlämnande i hand med leksak, utan tack - släpp på marken framför mig istället.

Tankar, någon? Jag känner personligen att "krav" på korrekt ingång kan komma ivägen för spontaniteten och den vilda leksaksjakten, dessutom gör hon ju en massa annat med leksaken som jag inte vill ha i apporteringen (tuggar, kastar, tassdödar, springer rundor). Kanske bättre att ha leksaksleken så skild som möjligt, även i avlämnandet? Å andra sidan får jag ju många möjligheter att träna ingång, och risken för att "göra fel" är minimal eftersom avlämnande alltid sker på samma sätt. Knepigt...

Mårran var varm = fungerade dåligt. Ett kort pass, hon ville inte leka och knappt ta godis. Lite kryp, lite framförmapp, mycket störning med hästarna nära.

På söndag 15 kommer hela klickertränarkursen till mig, i brist på annan plats. Vi tränar i mellanhagen (ska försöka klippa gräset tills dess), också känd som mina hundars "lekstuga", där de är vana att strosa runt, nosa, rulla sig i hästskit, äta hästskit, helt enkelt vara helt fria hundar.

Det känns som en bra idé att ändra lite på deras förväntningar INNAN kursen.

Sagt och gjort, ut med koner, boll och Popsy: här ska tränas ruta! Tack och lov så är hon en träningsglad hund, och ställde om sig blixtsnabbt.

Vi har inte tränat ruta på ett bra tag, så vi började med lite "hitta mitten", och ökade avståndet efterhand. Jag märkte av att det var en ny plats, hon var inte superfokuserad på just konerna utan sprang glatt ut lite hur som helst. Efter ett par gånger slutade jag dirigera in henne (som är enkelt, men hon ska ju hitta själv), och bara ställde mig och väntade. Hon stannade upp, tittade på mig en stund, tittade sig runt omkring, fick syn på konerna och sprang rakt in i mitten! Jackpot!

Efter det fick jag t o m ett par spontana rutskick (helt OK i det läget vi är nu), och hon rättade sig flera gånger på egen hand när hon sprungit ut snett.

Sista skicket var från 20 meter, hon sprang perfekt ut, ställde sig på kommando, jag klickade och kommenderade "framåt, sök" till den gömda tennisbollen. Vi förstod varandra perfekt...SÅ häftigt!

Hela veckan blir det alltså träning i hagen med superbelöningar, för att vi öht ska ha en chans...