Deprimerad över att ha missat en canis-träff (och tävlingslydnad, min favorit...) filmade jag Popsys moment i tvåan igår och skickade till Morten. Det blev tio minuter uncut, hoppas han orkar titta på hela...

Det gick helt OK, inte fantastiskt, men inte dåligt. Momenten fungerar helt enkelt.

Efter att jag stängt av kameran tränade vi rutan med externbelöning utlagd vid sidan. Popsy: "varför måste jag springa till rutan? Godiset är ju bredvid? Konstiga matte..." Men det funkade! Jag inbillar mig att det bygger en säkerhet att springa till konerna oavsett vad som stör.

Mårran tränade inkallningen, två externbelöningar så att jag kunde växla mellan att ställa henne och att köra en slät inkallning. Det tar sig!

Fredag: förberedelser.

Tur att man är ledig ibland...Jag förberedde mig mentalt för helgen genom att slappna av med "The dark knight", innan jag högljutt värmde upp rösten inför morgondagens kyrkosång, packade ner all min fotoutrustning, panikåkte till Lund eftersom jag glömt köpa bröllopspresent, och förberedde kvällens kursstart på brukshundklubben.

Popsy fick följa med som kurshund, och hade fullt upp med att näpsa valpar. Jag passade på att träna fjärren efter avslutad kurs när 9 stycken lyckliga valpar sprang och jagade varandra på planen. Popsy anser sig stå över sådant och gjorde en superfjärr, hela momentet!

Lördag: bröllop!

Så var det äntligen den stora dagen...Jag packade bilen med kläder, smink, fotoutrustning och bröllopshäften. Väl medveten om att tid knappast skulle ges senare sjöng jag hela vägen i bilen och bad en tyst bön om att rösten skulle hålla...

Bröllopsförberedelser med dukning, få i bruden (syrran) en smula mat, hålla rätt på barnen, fixa hennes make, smussla bröllopshäftena till Emma som tog hand om marktjänsten (överraskning!), försöka plåta brudpar med barn innan vigseln (nu började dotera få lite för mycket och bröt ihop), in och hinna en repetition med kantorn, plötsligt komma på att Ola inte var förberedd på att läsa text och snabbt ta hans plats, vara beredd på att fånga syrran om hon skulle svimma på vägen in.

Allt gick perfekt! Lukas var lite orolig och gick in mellan mamma och pappa (hur gulligt som helst!), Emelie gick gravallvarlig före som brudnäbb. Jag läste och sjöng på anvisad plats, och gifta blev de med rätt löften och allt!

Resten av kvällen ägnades åt god mat och trevligt sällskap, smygandes med kameran för att föreviga varje stund.

Trött på kvällen? You bet... Ola volontärade att skjussa diverse människor hem, så jag kunde ta hundarna (som suttit i bilen under bröllopsfesten, naturligtvis tätt påhälsade av mig med flera promenadpauser) och köra hem och byta till mjukiskläder och slappna av. Inte en vidare sen eller blöt bröllopsfest för mig, helt perfekt!

Söndag: Hela dagen, med pauser för lunch i Lund med Ola, promenader med hundarna, och en kort tur med Benjamin, gick åt till att redigera 250 bilder. Hälften sorterades bort direkt, 50 ska skrivas ut till ett album, resten får brudparet på en skiva att själva skriva ut. Roligt jobb tycker jag, men påfrestande för axlarna och huvudet efter ett tag...Men jag är nöjd med resultatet!

Litet smakprov:

Berra brudgum och Lukas

Mamma och dagens huvudperson Linda

Världens snyggaste bröllopstårta?

Syrran visar bröllopshäftet för Ola.

Hela lyckliga familjen!

Brudparet

Platser finns kvar på stadspromenaden i Lund, 11/6 klockan 18.00 Vi träffas i den botaniska trädgården och går ca en timme genom trädgård och city.

Platser finns också kvar till vissa av sommarens och höstens kurser:

Tävlingslydnad för nybörjare, start 30 juni

Rallylydnad nybörjare, start 6 augusti

Tävlingslydnad fortsättning, start 15 september

Längre fram i höst planerar jag en helgkurs i CU, en helgkurs i tävlingslydnad, och ytterligare en trix/allmänlydnad på åtta gånger. Anmäl intresse så kontaktar jag dig när datum blivit fastställda!

Som vanligt anmäler du via mail asa@asashundar.se eller telefon 0706-178369 eller via hemsidans kursanmälningsformulär www.asashundar.se .

Tillbringades utan hundar på Bäckaskogs slott. Mårran lämnades hos Olas föräldrar på vägen.

Efter incheckning tog vi en naturpromenad i Kjugekull och tittade på stenar...

Snacka om trollskog!

Promenaden kändes som en nödvändighet för att förebyggande bränna kalorier...Fyra rätter var bokade i restaurangen på kvällen. Är det bröllopsdag så är det!

Efter en enorm frukostbuffe nästa dag passade vi på att gå vilse i slottsträdgården. Lokalsinne? Går det att äta?

Precis nedanför "vår" stuga.

STOR slottsträdgård med roliga och ovanliga växter!

...och i allt detta fastnar jag för en vallmo...

Vi stannade ett tag hos Olas päron och njöt av fika och lunch i det underbara vädret. Vilma och Mårran var helt slut efter att ha lekt med Mårrans leksaksfår (det som Popsy inte ens får titta på) hela morgonen. Men de hittade lugnare sysselsättning vid dammen, och nyfiken gick jag närmare två fokuserade hundar som sträckte sig ut i vattnet med lååånga halsar. Vad får jag se? Bara hos Olas föräldrar...

Falukorv flyter i dammen!

Men det gäller att inte ramla i! Hmmm...nog för att de varit ofta i Afrika, men att ta hem en flodhäst?

Vilma, trött och falukorvsstinn!

Och som avslutning: vår bröllopsblomma.

Maria och lilla Michelle. Världens snällaste unge!

Linda berabetar leran, trendigt klädd i overall (jag har läst i Elle att det är sommarens modeplagg!)

Djupt koncentrerad...alla tankar på förberedelser och all stress är för en liten stund som bortblåsta.

Och fint blir det! Enligt utsago den bästa möhippe-eleven som provat på att dreja sedan 1982 när studion startade!

Gårdagen blev hektisk, men rolig!

Malin och prickisarna kom förbi på morgonen och vi tog en skön promenad över fälten. Mårran blev glad och upphetsad = skällig, men lugnade sig snabbt. Prickiga hundar tillhör favoriterna! Vi följde upp Malins TAGteach (eget inlägg kommer) och målet är nått, kommenderingen "sitter i fötterna". Vi är båda nyfikna på att prova TAG till andra saker, spännande med nya träningsmetoder.

Så var bilen packad med alla Popsys övernattningsprylar och allt till möhippan, och jag drog iväg till Malmö.

Möhippan var MYCKET lyckad, med drejning (jag skulpterade två hundar, vad annars), god middag, och bowling, och framför allt en tjejträff av oss fyra som hängt ihop sedan snart tjugo år...Tänk hur livet ändras, syrran har två barn och gifter sig nästa vecka, Karin gifte sig i fjor och är gravid med sin första, Maria har precis fått sitt tredje barn (och Michelle måste vara världens snällanste bebis!). Det känns samtidigt som igår och som väldigt länge sedan som vi tillbringade ungdomens vilda år i Trelleborg. Nostalgi...

Så nu lever Popsy lyxliv hos mina föräldrar (när jag åkte låg hon som en drottning på ett fårskinn i soffan tillsammans med min pappa) och Mårran lämnas idag till Olas föräldrar att stöka runt med syrran i två dagar, så att vi kan vara "barnlösa" hela helgen.

Jag har drömt konstigt om syrrans möhippa hela natten...Idag går den av stapeln! Och jag är fortfarande inte klar med allt, och har att göra hela förmiddagen...härligt, då vet man att man lever! Tid för kaffe och kort blogg tar jag mig.

Beaglarna var ute på promenad no 4 idag. Det är roligt att testa olika tekniker för koppelpromenad, och att följa deras beteende från dag till dag. När jag kom in var det glada tillrop från båda...de trängs om att få vara närmast mig, jag är noga med att ta en lugn stund innan det är koppeldags för att undvika två hyperstressade hundar i början av promenaden. Idag la vi till att sitta innan dörren öppnades, inte för att de förstår något än, men mönstret kommer att klarna efterhand. Den största förändrningen är att det enorma drivet FRAMÅT TILL VARJE PRIS börjar avta något, de kan njuta av fläcken där de befinner sig lite mer. Stressbeteendena börjar avta, nosandet blir mer uttalat, och Dacke började idag testa lite olika beteenden för att få godis och höll koncentration i nära 10 sekunder! Fortfarande ingen klicker, jag vill låta dem landa lite mer i sin nya rutin först.

I helgen är det bokat rum för romantisk weekend för två, och hundarna ska bo hos varsitt föräldrapar. Naturligtvis väljer Popsy IDAG för att se ynklig ut, kuta med ryggen, och signalera ont, ont! Jag har ingen aning om vilken kroppsdel...ryggen? Magen? Bakbenen? Hon var väldigt spänd över ryggen, så jag masserade henne en stund och testade lite TTouch (från en ny, spännande bok, inlägg kommer!). Hon slappnade successivt av. Nu ligger hon under täcket som vanligt, få se hur hon mår när det är dags att åka. Varför just idag? Jag kommer att oroa mig för min lilla snuttis hela helgen...

Lyxkursen håller jag på tisdagkvällar, tävlingslydnad för nybörjare med tre duktiga deltagare. Jag älskar att ha så mycket tid för var och en!

Chili värmer upp med kontaktövningar

Hibea i linförighet

Lakrits tränar position

Fikapaus

Sedan har jag fått två nya vänner: grannens beaglar, Nicki och Dacke, går numera på morgonpromenad med mig.

Första gången igår! Jag hade gott om tid och godis i fickan, och gick ut i hundgården. Nicki, den äldre, var glad över att någon kom som kunde kela och klia och klappa, Dacke tyckte att det var helt onödigt att jag skulle finnas och vägrade titta på mig när det inte fungerade att skrämma bort mig. Jag öppnade deras grindar och satte mig ner. Nicki kom genast fram och slängde sig på rygg med en min som sa "Klia magen! Kom igen, klia den!". Dacke sprang runt hela rastgården, in hos Nicki, kollade och nosade överallt. Efter tio minuter så kände jag hur han började nosa på min rygg och la ut lite kycklinglever i gräset runt mig, noga med att inte titta på honom eller låtsas om honom på annat sätt. Jodå, det gick att äta. Ytterligare fem minuter så vågade han nosa på mina händer och på sin kompis som njutningsfullt ålade sig i gräset. Helt plötsligt bestämde han sig. Hon är godkänd! Han slängde sig på sidan bredvid sin kompis och tog försiktigt ögonkontakt med mig.

Därifrån hade vi inga problem att få på halsband och koppel, nu var jag helt och fullt accepterad, och faktiskt ganska spännande...

Vi gick ut, båda går i flexikoppel och jag har bara en enda regel: man drar inte. Alltså stannade jag så fort kopplet blev stramt, och fortsatte gå när de gav efter (de hade fem meters rörelsefrihet). Otroligt hur snabbt hundar fattar! Jag ska definitivt inte säga att de slutade försöka, men dragen blev både mindre och kortare. Nästa steg var att belöna spontankontakten som framför allt Dacke då och då bjöd på. Jag började ta små pauser och satte mig ner tills någon av hundarna slängde en blick åt mitt håll. Då kallade jag mjukt och var redo med en godisbit för Dacke och ett öronkli för Nicki. På hemvägen uppsökte Dacke min sida spontant flera gånger, en bra start för vidare samarbete!

Inte för att det är min uppgift att träna hundarna, de ska framför allt få en "hundpromenad", men jag kan ju inte låta bli att uppmuntra det jag gillar!