Mina hundar är numera världens bästa hundar även på tävlingsbanan...

Mårran startade i första klassen. Vi var i god tid, och med en helt annan attityd än sist. Jag hade bestämt mig för att verkligen vara ett stöd för mina hundar, och hjälpa dem till en TREVLIG upplevelse av tävlingen. Om det skulle betyda att jag drog fram godis eller leksak på banan så var jag beredd på att diska mig. Resultatet = helt oviktigt! Idag skulle vi bara ha kul.

Mårran var okontaktbar när hon kom ut ur bilen, uppstressad, hundar överallt...Inget intresse för godis, klickern gick inte fram. Jag tog ett djupt andetag, kastade alla tankar på att tävla överbord, och vi gick istället en promenad i skogen (jag hade gott om tid). Lite i taget lugnade hon sig. Jag lät henne nosa runt och leda vägen. Efter tio minuter verkade hon börja fundera över om hon var hungrig...kunde jag ha något i fickan? Naturligtvis. Klick och köttbulle för de korta ögonkast hon bjöd på. Efter ytterligare tio minuter bestämde hon sig: här ska tränas! Hon fick ett kort enkelt pass, sedan bytte jag hund.

Popsy var på bra humör. Lagom väder, lagom hungrig, på G helt enkelt. En kort kisserunda sedan ville hon träna! Vi lekte lite med wubban och kände på området.

Banvandring. Ganska lätt bana, ingen åttans frestelser idag. Jag gick den mer koncentrerat än jag brukar, och la in mentala noteringar om var jag kunde belöna med lekliknande kroppsspråk (efter hindret), var jag skulle vara noga med tempot, och var jag skulle berömma extra.

Mårran fick komma ut och värma upp under ca tio minuter, och nu var hon Mårran - tävlingshunden! Min hund har multipel personlighet...:)

Hon gjorde en JÄTTEFIN bana! Några sena sitt, någon ur position, och jag fick ett avdrag för att jag klappade i händerna, men hon var glad och positiv och säker genom hela banan! 94 poäng, vilket räckte till en tredjeplats och en uppflyttning till avancerad klass.

Popsys tur. Hon var på underbart humör! Jag taggade henne lite extra för bra starter, och sedan gick hon runt banan på 98 poäng. Två små snus, det var allt! Klassvinst för Popsy!

Vår prisutdelning var inte förren efter avancerad klass, så jag passade på att vara med på banvandringen och ställa upp med Mårran som "stand-in" i honnörsrutan för den första starten. Helt perfekt att få träna på honnören under tävling med möjlighet att belöna hur mycket som helst...Och träna behöver vi. Vad gör en klickerhund? Testar beteenden...Stadga står på schemat framöver!

Sedan behövdes det naturligtvis en hund som sista starten kunde sitta honnör för. En viss liten fläckig hund ställde gärna upp och testade avancerad klass med full belöningsmöjlighet...

Summan av kardemumman: fokusera på att ha kul och göra en bra runda för hundarna, så kommer resultaten av sig själva...(Visst låter det självklart?)

Efter succen med fotförflyttning kastade jag och Malin oss över ett nytt ämne: ryttarsits! Det kändes instinktivt att TAG skulle vara perfekt för att hjälpa en ryttare.

Tango fick vara träningshäst, jag hade honom i lina för att Malin skulle kunna fokusera helt på sin egen kropp.

Jag använde mycket tankebilder för att hjälpa Malin slappna av, och vi fokuserade på en sak i taget för att bli av med spänningar och balansera kroppen korrekt. Tango är en perfekt häst för den typen av arbete, han är väldigt känslig och svarar direkt på förändringar i ryttarens kropp.

1. Andning. TAGpunkten är "andas ljudligt" (så att jag hör och har något att markera)

2. Blicken. Att slappna av och ta in mer än bara hästen öron i sin synvärld gör en enorm skillnad för hela kroppen. Jag använde ingen TAGpunkt och ingen markering, eftersom jag inte kunde se när hon gjorde rätt (mer än på Tangos positiva reaktion).

3. TAGpunkt: rulla axlarna. Löser upp spänningar.

4. Jag använde en del tankebilder för att få Malin att slappna av i rygg och bröst, "växa" uppåt, och få tyngd i ben och sits. Ingen TAGpunkt, ingen markering, eftersom det är svårt att observera.

5. TAGpunkt "korta tyglarna" var inledningen till att Malin skulle börja styra.

6. Enkla TAGpunkter som sväng höger och sväng vänster. Hela tiden växlade jag in andning och blick efter behov.

Efter 30 minuter såg det väldigt bra ut med fin hållning, låg tyngdpunkt, avslappnad rygg och axlar, och enligt utsago kändes det lika bra! Tango var avslappnad och trygg med en okänd ryttare, vilket säger tydligare än något annat att träningspasset varit lyckat.

Tre timmar avklarade, ytterligare sju ska jag få ihop innan 1 september!

Idag har vi spänt för  vagnen!

Jag har knappt tittat på den sedan olyckan, och vaknade panikslagen inatt och tänkte på att spänna för honom (vi bestämde det igår). Otroligt hur kroppen kommer ihåg...

Men vi höll oss (hyfsat) lugna trots att Tango körde värsta racet runt hagen. Benjamin var lugnet själv. Inte helt oväntat...Lite konstigt med fasta skaklar (hur ska jag nu kunna vända mig mot husse?), men ingen rädsla, inget obehag. Jag känner mig väldigt glad och lättad!

Inga bilder från själva körningen, men han fick undersöka vagnen i hagen sedan:

Hmmm...det var mellan skaklarna man fick godis...

Broms? Det behövs nog inte.

Också tog jag Ola på bar gärning...Vem behöver barn när man har en JRT?

En sked för husse...

Jag blir alltid glad när dagstidningen uppmärksammar att Stånds är vanligt och dödligt för hästar, men tyvärr hade Skånska Dagbladet kassa bilder på hur den onda plantan ser ut. Här är mitt bidrag till tryggare hästar:

Plantan blir 30-100 cm hög, och föredrar ganska karga marker (syns ofta i dikeskanter och -tyvärr- i hästhagar).

Den oskyldiga kamraten korsört saknar strålblommor:

Korsört

Stånds finns i olika sorter och kan vara glatt (vanlig Stånds) eller luden (Flikstånds). Trubbiga eller spetsiga bladspetsar beroende på sort och flikiga blad.

Symptomen är störd matsmältning (koliksymptom), svårt att hålla balansen, ställer sig i ett hörn med huvudet, gula slemhinnor. Hästen blir väldigt solkänslig och kan få plötsliga soilexem. Det kan räcka med en enda planta, men det har hänt att hästar har ätit små mängder under längre tid innan symptom har uppkommit.

Vanligtvis smakar plantorna illa, men den är giftig även torkad när den förlorat sin smak. Giftet påverkar levern och leder till döden.

Info hämtad från "Bonniers flora i färg" och "A guide to plants poisonous to horses".

Igår blev en lugn dag, dåligt väder så jag höll mig inne på fm, korta timmar på jobb, kurs hemma på kvällen. Lyx, att slippa åka iväg...

Hundarna bodde i hundgården för tredje gången under kursen, Popsy har helt och hållet förlikat sig med att det är en riktigt bra plats. Jag kommer förbi och har godisregn då och då, hon sitter i sin korg och tuggar på sin bläckfisk. Mårran ligger vid dörren, men hon ligger (vankar inte) och hon är tyst.

Popsy ville sedan ut upprepade gånger under kvällen, varje gång hittade jag henne - i hundgården! Idag är hon rultig efter alla frolic.

Tango fick påslaget sin sko och firade sin rörelsefrihet genom att dra järnet med Benjamin tvärs över hagen. Hallå! Skorna ska STANNA på! Hans öga börjar äntligen bli bättre, det har varit en envis infektion men nu är svullnaden snart borta.

Lägger in en bild från Klubben, vackra marker att träna bredvid!

En metafor för vägen mot framtiden?

I måndags fick jag en stor leksaksbeställning. Villkor: måste vara framme på onsdag. "Visst, inga problem!" sa jag och tänkte att jag hade hela tisdag fm på mig att sy (inget färdigt, så klart...)

Måndag kväll: syrran sjukar sig. Jag måste öppna butiken. Resten av kvällen tillbringades med att klippa till materialet, sedan var det upp 6.30 på tisdagen för att hinna sy.

Jobba till 15, kurs på kvällen...för en gångs skull funderade jag över att det hade varit trevligt att vara hemma på kvällen och inte åka iväg...

Och idag jobbar jag till 20, och jag jobbar extra imorgon och på fredag, plus privatelev och kvällskurser.

Snart behöver jag ta ledigt!

Imorgon ska jag iaf hinna träna lite mellan varven...min plan på att hinna ta mig till Hörby innan tävlingen går om intet, men vi har varit där ganska ofta så det borde kännas OK för hundarna.

Tango får salva i ögonen morgon och kväll, det går hyfsat bra. En droppe vet jag inte om det blir, när jag väl får tuben på plats trycker jag till snabbt innan han flyttar sig och hoppas på att något hamnar inuti ögat. Det hjälper iaf, svullnaden går ner och tårarna minskar.

Benjamin ser fascinerad på, undrar om han tror att jag försöker göra hans polare illa? Eller han kanske bara är allmänt nyfiken.

Skrev ett långt inlägg om ögoninflammation (Tango), kass mage (Popsy) och småvoffande med söt mun (Mårran), och alltihop försvann. Jag säger som fåren: BÄ!

Nu ligger höstens kursprogram uppdaterat på hemsidan. Är det något speciellt ni saknar så hör av er! Det mesta går att fixa.