Jag lånade ut Popsy som träningshund idag. Alltid bättre att själv få till tekniken på en hund som man inte behöver bry sig så mycket om vad den gör...Popsy hade hur kul som helst, hon sneglade på mig någon gång men var annars klistrad vid sin nya tränare. Klicker är makt...:)

Hon fick göra sådant som hon kan bra, och på så sätt fick hennes tränare direkt ett "kvitto" på hur träningen fungerade. Det var tydligt: gjorde hon rätt så gjorde Popsy rätt. ("Rätt" i den bemärkelsen att Popsy förstod vad hon menade, dvs tydliga kriterier, hög frekvens, grym tajming - en JRT är snabb, och tänka på belöningsplaceringen.) Sedan kunde vi översätta samma sak på hennes egen hund.

Träning är verkligen en mekanisk färdighet!

Jag tror att det är jättenyttigt att bara träna på vad man själv gör ibland, och med sin egen hund så är det nästan omöjligt att koppla bort hundens prestation...En främmande hund har man inga förutfattade meningar om, man kan bara förlita sig på gamla vanliga "klicka för det du gillar"!

Mårran fick komma ut en stund efter avslutat pass och bekanta sig med den snygge bordecolliekillen. Efter lite gruff (MIN gräsmatta, MIN matte, MIN stol, och den andra matten är förresten också MIN) så accepterade hon honom fullt ut. Härligt att se! För varje ny hund går det snabbare och hon är lugnare redan från början.

Vi kan ju inte sogga ihop totalt, så lite träning blev det i skuggan.

Popsy körde vittringen med synlig luktpinne precis bredvid högen (som inte är så höglik längre). Första skicket fick jag fullt sjå med att stoppa Mårran som antagligen siktade på att apportera ALLA pinnarna på en gång...Störningsträning på hög nivå för Loppan som letade vidare.

Hon försöker fortfarande gå på syn ibland, eller hoppas på att första bästa fungerar, men åtta gånger av tio kopplar hon på nosen och väljer rätt pinne.

Vi ska stanna på denna nivån ett tag, hon ser tydligt vilken pinne jag lägger ut och jag lägger den på en kant. Det verkar som att det är lättare för henne att tänka "lukt" om jag släpper från lite kortare avstånd, precis som att "springa till pinne" kopplar på apporteringsdelen av hjärnan lättare. Självklart egentligen...

Vi körde några släta inkallningar med klick på högsta farten och kastad belöning bakom mig, bara för att säkra stimuluskontrollen. Sedan fick hon göra en start från stå med läggande. Lite segare än häromdagen, ska belöna med kastad leksak istället för att få mer snärt.

Fjärren gick utmärkt.

Vi avslutade med lite spontana GF, för att hålla hennes hjärna aktiv. Vi har hittat en bra ordning som verkar komma naturligt: ingång, stå, sitt, ligg, skiften, kryp. Allt sitter inte till 100% (speciellt skiftena hade hon svårt att hålla isär idag, och bakåtliggen var borta), men om man jämför med samma tid förra året är där en ENORM skillnad!

Mårran överraskade mig häromdagen med att ha tappat stå från sitt helt och hållet...det blev några spontana skiften i front. Varmt och bara frolic = ingen vidare träningsglädje...Jag funderar på att stryka henne från rallyn. Det känns inte lönt att träna när hon är så off, och blir det så här varmt så gör jag skit för kommande banor. Samtidigt så är chansen stor att hon ändå blir godkänd = ett steg närmare målet. Svårt...Vi får se om vädret lovar svalka eller värme, och jag ska köpa toppgodis idag och se om hon vaknar till liv.

I förrgår ställde hon upp på lite bilder till den artikelserie om rallylydnad som jag skriver för Canis, då var hon iaf ganska glad! Kanske finns där hopp...

Kommer du någon gång?

Jag är klar!

Slalom, hänger du med matte?

Det är för varmt för att träna. Det är för varmt för att gå långpromenad. Det är för varmt för att vara utomhus! Och vad händer när jag har kursstart? Regn och åska! Livets ironi.

Nu har jag gnällt färdigt på vädret, egentligen älskar vi värmen både jag och Popsy. Mårran ligger mest i skuggan och gör ingenting, Popsy ligger mest mitt i solen och gör ingenting. Vad är det framgångsrika tävlare säger...vila sig i form? Det är vad vi pysslar med just nu.

Det ska erkännas att jag tappade lite av stinget när jag inte kunde starta tvåan som tänkt. Rallyn är liksom inte på allvar...Men momenten sitter bra, vi siktar på tävling i september istället! Är det bara sol och värme så sätter hon platsen. Vi hoppas på en lååååång sommar...

Med en av min favoritlåtar...

Idag tog vi tag i vår Canis-läxa: ett freestyleprogram med minst tio beteenden kedjade. Efter att ha letat som en idiot efter mitt hopprep beslöt jag att iallafall köra den första biten, och försöka föreviga på film, så har jag iallafall något att visa upp.

Idag var tom Popsy varm:

Soldyrkaren!

Men hon jobbade glatt på ändå. Vi växlade mellan platsliggning i skuggan för att komma ner i varv.

Vi började med att se över alla delarna, det är ett tag sedan de tränades och det märktes. Sedan kedjade jag tre delar i taget, med överlappning. Till slut satte vi ihop allting OCH fick det på video! Jag lägger upp så fort redigeringen är klar.

Jag är fortfarande irriterad över hopprepet...Det är så väl inövat, och hade varit en perfekt avslutning! Det blir till att filma igen när det är upphittat.

Popsy jobbade på toppenfint, hon har varit lite väl intensiv de senaste träningarna, men jag tror att växlandet med att lägga henne hjälpte till att hålla henne på normal nivå. Samma sak som jag lär ut...Konstigt att det ibland är så svårt att ge råd till sig själv.

Vi har fått tillökning!

Svalungarna börjar hoppa ur bona, och föräldrarna dyker ilsket mot mig och min kamera. Men det är det värt! Sååå söööt...

Igår var det kamratföreningens sommarfest, med lekar och middag. Jag är ingen vidare social person och lekar får mig lätt illamående, men en gång om året fixar jag. Och ska det vara ska det vara ordentligt! Komplett med domarmutor, psykning av andra lag, och total uppoffring för stilpoäng. I mitt fall innebar det att jag blev halvdränkt av dammvatten som skulle pumpas upp i en brandslang och fylla en hink...gissa vem som höll i hinken och försökte få den att befinna sig vid vattenstrålen... det kommer MYCKET vatten ur en brandslang!

Hundarna har softat i ett par dagar. Mårran har lagt ner i värmen, Popsy fick följa med som kurshund/störningshund igår, men något tränat har det inte blivit.

Jag har börjat spana på ett område bakom gödselstacken som borde vara perfekt för att anlägga hundgårdar. Just nu är där en stubbe, nässlor, och bråte, men sådant kan man ändra på. Jag ser framför mig skuggiga krypin där hundarna tycker att det är helt OK att vistas under tiden jag har kurs i trädgården eller min syster kommer på besök med sin (väldigt) hundrädde son. Om två veckor är det semester: mitt projekt kan sättas i verket!

Idag tänker jag bara ta det lugnt och njuta av sommar och sol...och kanske träna en smula...

Idag var Popsy verkligen på humör...

Vittringen gick jättebra! Hon valde bara fel en enda gång (av tio), och kollade av och ignorerade högen flera gånger. Jag tror att hon har fattat vilket sinne som gäller, min plan är nu att ha pinnen nära högen för att minska sökområdet (som emellanåt är ganska stort...) och sluta gömma den. Jag är inte intresserad av att hon ska tro att det alltid är den gömda pinnen, jag tror att där kan ligga en risk. Inte fastna, ständigt utveckla!

 Sedan tittade vi lite på inkallningen med ställande, jag säkrade med fel kommando efter ställandet. Första gången gick hon att lura, sedan lyssnade hon noga! Jag fick för mig att testa lite läggande under bm, det gick perfekt så vi gick vidare till inkallning från stå till läggande, och det fungerade kanon så vi kedjade treans inkallning med ställande och läggande. Duktig hund! Det är första gången vi har kört hela det momentet.

Fjärren naturligtvis, jag ökade till sju meter. Ingen tvekan.

Och till slut rutan, från olika håll och olika avstånd, med klick mitt i farten och inget ställande. Go Loppan!

Mårran fick ett kortpass med vittringspinnarna som gick åt skogen...jag tror att hon tyckte att det var räligt med gräs i munnen, hon valde BORT rätt pinne. Det var tydligt, hon visste exakt var den låg, tittade på mig, och sprang bort till högen för att hämta en annan. Hmmm...annat upplägg som inte inkluderar klippt gräs!

Hon är inte vidare träningsbar just nu alls, hon är varm och hittar en massa distraherande dofter i vinden. Bättre belöningar behövs! Eller inomhusträning?

När jag kom hem igår möttes jag av svägerskan med familj - och hund! Mårrans mamma Luna, hemtagen igen från Guatemala...

Luna var blåsprayad runt halsen och blödde rejält från ett jack i örat: tecken på slagsmål. Jodå, hon och Mårran hade slagits rejält, ett tag varit jämbördiga, men Mårran var yngre, snabbare, och hade inte just suttit på ett flyg 15 timmar. Inga allvarliga skador men Luna var spak (har nog aldrig tidigare förlorat en fajt, och hon ÄR en slagskämpe!).

Vad hände egentligen? Vem vet... Enligt utsago var allt väldigt lugnt när familjen kom, Luna hälsade nos mot nos utan att någon hund brydde sig. De gick tillsammans utomhus, Luna fick komma in och äta Mårrans mat och ligga i Mårrans korg utan att Mårran sa pip. De kom ut på gårdsplan och skulle börja dra sig hemåt och helt plötsligt var det fullt slagsmål!

JAG tror (som visserligen är subjektiv till Mårrans fördel, men jag har följt båda hundarna en längre tid) att det var Luna som kände sig säker och skulle markera "mitt ställe" på allvar och lägga Mårran som hon har gjort varenda gång de träffats. Eftersom de idag var hemma hos oss och inte vi hemma hos dem så tyckte Mårran att gränsen var nådd och svarade upp, och fick sedan fullt upp med att försvara sig mot någon annan än lilla Popsy...

Hade det gått att undvika? Naturligtvis. Hade man varit mer uppmärksam och sett tecknen, hade man delat dem tidigare i slagsmålet (uppenbarligen trodde alla att de skulle sluta av sig själva utan skador). Men det är lätt för mig att säga, jag var inte här och ibland går det VÄLDIGT fort från fred till krig.

Med lite tur så är Luna numera medveten om att Mårran är starkare och ställer inte till något igen (hon är lite smartare än en viss terrier), MIN hund är helt oskadd, och ingen hundägare är sur på någon annan (svägerskan har betalat en del veterinärräkningar orsakade av hennes hund...). Och nästa gång de träffas kommer jag att vara med, och jag kommer att ha superkoll hela tiden!