Eftersom Benji är lite framtung och snubblig vill jag börja longera honom för att hjälpa honom att flytta vikten bakåt och hitta sin balans. Idag var en lämplig dag att börja.

Han är ju van vid selen, så pessoainspänningen var inget större problem. Jag föredrar pessoan framför fasta inspänningar. Den är löpande med fäste under magen mellan frambenen, genom bettringarna, genom sidoringarna på gjorden, och sedan runt rumpan. Om hästen stretar emot blir det inget ryck, utan det enda som händer är att den får tryck på rumpan. De lär sig väldigt snabbt att hitta sin form och "bära sig själva" och använder rygg och rumpa på ett muskelfrämjande sätt utan spänningar. Precis vad lillkillen behöver!

Nästa nya sak var att gå i cirkel runt mig, men hjälpt av spöt (som en förlängd arm) fattade han blixtsnabbt och travade snyggt på en volt. Inget drag, ingen trängning...han är bara bäst!

Tango blev arbetad från marken av Ola med långa tyglar, och visade upp sig i snygg trav på en åtta. Han var PIGG! Roligt att se att han själv tar initiativ till att jobba, det händer inte varje dag...Han kom fram till Ola, stack resolut huvudet i tränset, och signalerade "kom igen då!" :)

Popsy fick ett par reps på inkallningen med "falskt" kommando efter ställandet (jag valde att upprepa stanna). Ingen tjuvstart, bra tempo.

Sedan började vi med rutan, med externbelöning utlagd bakom. Två rena sändanden genom rutan för att få draget, sedan ställde jag henne vid bakre kanten och skickade vidare som belöning. Gränsar till locka/visa-träning, men just nu vill jag bara se till att få bra poäng på tävlingen...

Gick vidare till fjärren. Lämnade henne sittande, gick ut, la ner, satte upp, skickade till extern. Det tog några gånger innan hon fattade vad övningen gick ut på...Sedan lämnade jag henne liggande, gick ut, satte upp, skickade. Fungerade utmärkt! Jag varierade var externen var i förhållandet till oss, och det känns som att fram till tävlingen så är det enbart belöning efter första sättandet som gäller. Funkar bara det så funkar hela momentet.

Mårran tränade vidare på rutan efter gårdagens recept: ut med target, tagga henne, släpp. Galopp till rutan! Varje gång! Sedan kopplade jag ihop med skål-övningen från agilityhelgen för att få till riktigt explosiva starter: vi gick tillsammans och la ut externbelöning bakom rutan, tillbaka transport i halsbandet, vände upp, och jag släppte när hon drog mot rutan. Duktig hund!

Nu känns det som att det börjar bli läge att lära in ställandet, och sedan kunna sätta ihop de två delarna. Heja Mårran!

Hittade vi utanför Falkenberg, långt inne i skogen, hos Jenny och I-or. Regn i 15 mil dit, men sedan var det uppehåll!

Popsy:

1. Platsliggning med ankring i krok i marken, en minut, dold förare, tävlingsledare och främmande hund. Första gången utan extern: hon låg som ett litet ljus! Trots blött gräs. Andra gången med smaskig extern utanför plan: lite väl laddad...reste sig, jag la om. Reste sig igen när jag var på väg bort, kände att det tog emot och la sig spontant. En minut utan problem. Tanken var att hon skulle få drag utåt (inte gå till grannen...), uppdrag utfört.

2. Fjärren...Samma gamla "vadå sitt?". Suck. Fick en del bra tips för vidare arbete, och mycket träning på externbelöning.

3. Vittringspinnarna. Ett helt nytt upplägg, lite problemlösning på vägen, och något att jobba vidare med! Jag fick till en speciell typ av problemlösning när hon skulle avledas från att plocka fel pinne: wubban träffade henne mitt i planeten...Tur att hon har tjock skalle och inte bryr sig, men vi fick oss ett gott skratt. Känner mig hoppfull!

4. Rutan. Hon gjorde det sämsta skicket ever...Jag får nog reparera lite kortsiktigt för att få poäng på tävlingen.

På det hela taget var jag nöjd med hennes insats, hon jobbar bra och fokuserat, mycket uthållig (söker av hela planen efter en ynka vittringspinne och låter sig inte störas...), fina ingångar på plan, bra driv till belöningen. Lite finlir kvar på momenten så sitter det!

Mårran:

Den stora grejen var rutan, som vi bara inte fått till och därför inte har tränat på ett tag. I sanningens namn ska sägas att det började lossna när vi tränade för Ann-Louise sist, och nu ser det ut att finnas en ruta inom överskådlig framtid!

Efter att ha pratat ett tag om dåligt tempo till target och inget intresse för koner, gick Mårran ut och visade galopp till target nästan varje gång och kunde springa till rutan utan target tre gånger. Där fick jag...MYCKET nöjd!

Efter avslutad träning fick Mårran socialisera sig lite med I-or, egentligen det viktigaste vi gjorde på hela tiden enligt mig:

Hälsning

Kraftmätning

OK, du är kungen!

Polare?

Toklek...

Nu blir det snark resten av dagen...Tack Jenny och I-or!

Här kommer de sista skyltarna...

Loppan fick ett kortispass på planen igår, till sin stora glädje.

En 30 sekunders platsliggning, hon stirrade stint på boden där jag försvunnit. Bra!

Sedan körde vi lite fritt följ. Hon har tappat något i position, men är uthålligare än någonsin. Jag kommer på mig själv med att belöna alldeles för sällan! Dags att sätta tydliga kriterier i mitt eget huvud, och få upp en bra belöningsfrekvens igen.

Ett par inkallningar med ställande på fullt avstånd, det var länge sedan sist (hemma blir de alltför korta). Helt plötsligt börjar Mademoiselle tjuva efter ställandet! Hallå, den var ny...Bryt och gör om två gånger. Nu blev det ett tjuvstopp. Hmmm...testar hon kedjan eller fattar hon bara inte? Eftersom det var ett nytt fel satsade på att köra hela igen. Bra fart, väntade tills hon ökade något innan jag sa "stanna" - bra stopp, stod på helspänn blick stilla, nytt kommando "hit", full fart och ingång. Hurra! Jag gjorde det bästa jag kunde av de ynkliga träningsbitarna som jag var utrustad med (slarvig matte, leksaken i bilen). Får tänka på att säkra ordentligt innan tävlingen!

Avslutade med fjärren några gånger, först bara minikedjorna, sedan hela momentet. Perfekt! Det kändes bra.

Mårran fick nöja sig med en promenad runt plan, och titta på hundarna. GLAD hund! Liiite skällig, men när "offret" bara tittade förvånat på henne satte hon sig ner och gick över i någon typ av yl-prat innan hon tystnade helt. Vad jag kunde se: glad svans, glada öron, hög förväntan på godis. Underbart! I det läget kan jag välja att belöna "tyst och lugn". Det känns som ett stort steg, och ett bevis för att det verkligen går att ändra hundars känslor! Dagarna då hon bara ville fly från planen känns långt borta.

Jag börjar komma ihåg varför jag inte sysslat med vittringen på ett helt år...det är ångestframkallande! Hon. Fattar. Inte. Hon kastar sig vilt över pinnarna, själaglad, och slänger upp närmsta pinne i luften. Lukt? Vadå?

Jag är ytterst frustrerad! Men hon är lycklig...

In i frysen igen, nya tankar, ny planering...det bara SKA gå, kan andra så kan vi!

Vi tränar uthållighet och störningsträning i fritt följ på morgonpromenaderna. Hon går klistrad vid min sida, kämpar i högt gräs, väntande på att jag ska slänga en leksak till henne som sedan går att byta mot en godis. Hur länge som helst! Nu har jag - för min egen skull - börjat lägga på stimuluskontroll. Det lönar sig bara om jag är i tävlingspose med armarna längst sidorna, annars är det fritt fram att bara vara "hundig".

Mårran fick äntligen spelat in resten av rallyfilmen idag, hon var inte alls på G men kunde övertalas. Nu ska den bara redigeras klart så kommer den upp.

Mårran skrämde upp en kanin idag i hagen, mitt framför nosen! "Oj" sa Mårran och fortsatte undersöka marken...Ingen jaktvilja alls, inte ens ett steg. Undrar om hon är sjuk?

Jag känner mig trött och hängig, och halsen kliar...Jag tror att en förkylning ligger på lur. Kanske var inte träningsvädret helt ultimat i fredags och lördags ;). Fast kul var det!

Vittringspinnarna fungerade inget vidare igår, nu ska de in i frysen och bli luktfria. Popsy blev antingen helt pinntokig och kastade sig över första bästa, eller så försökte hon en massa annat som inte inkluderade pinnar alls. Jag bytte taktik, la alla luktfria i en hög (10 stycken), lekte med den luktiga, kastade och lät henne hämta den närmare och närmare de andra pinnarna och till slut i högen. Det gick...bättre. Men inte bra. (Jag vet, tre pass gör inte perfekt!) Jag tror ju att det bara är att nöta, nöta, och till slut fattar hon att det är LUKTEN som avgör, men tålamod känns inte som en stark sida just nu...Jag undrar om det är en nackdel att vi har tränat mycket syndiskriminering? Att det liksom är svårare att koppla på nosen då? Fast ibland så verkar hon fatta...och sedan är det bara borta igen.

Helt annan sak: jag funderar på att skaffa en fotoblogg för de bilder som inte har med hund/häst att göra. Några tips om bra bloggar för foton?

Så länge får ni leva med lite naturbilder:

Bildbehandlingen på denna är lite annorlunda, glad över kommentarer! Både ris och ros mottages tacksamt. (Det gör det på alla mina bilder så klart, men denna är jag extra nyfiken på.)

Ja, jag gillar ogräs :). Jag känner mig ofta som ogräs (och har gjort i hela mitt liv), jag sympatiserar med brännässlor, tistlar, hundkäx och maskrosor. Ogräs rockar mest!

Blir jag av detta vädret! Dessutom har jag huvudvärk och Ola är borta så jag har ingen att gnälla för heller.

Lite bilder piggar upp!

Snart är det över för denna gången...men rosorna är på väg!

Jag nällade mig igår...Nässlor är onda.

Men den här höll jag mig på behörigt avstånd ifrån. Tur kameran är okänslig.

Och min favvis, murgrönan :)

Jodå, lite gladare blev jag...Energi till en eftermiddagspromenad!

Båda hundarna fick göra en snabb rep av att nosmarkera pinne i min hand, söka upp pinnen, och välja rätt mellan två pinnar.

Mårran kom inte längre, hon var fortfarande inne på att kasta sig över vilken pinne som helst. Släpp och gör om. Valde envist fel pinne igen, så jag satte foten på så att den inte kunde tas upp och väntade. Rätt pinne (så klart, inget val), klick och belöning. Vi fortsatte några reps, ibland chansade hon rätt, ibland fel, och jag bara väntade på att hon skulle koppla ihop lukt med klick...helt plötsligt hände det, hon var på väg till fel pinne, hejdade sig, och valde rätt! Jackpot! Avslutade där.

Hon vill fortfarande gärna plocka upp pinnarna, får träna mer på nosduttar på liggande pinne. Att få henne att apportera i ett senare skede blir enkelt, just nu är det bara luktmarkeringen jag är ute efter.

Popsy valde rätt av två pinnar gång på gång, så jag la ut fyra. Valde fel, släpp och fortsätt. Valde rätt, klick och belöning. Sedan gick hon direkt till rätt pinne fem gånger på rad (jag flyttade den efter varje gång). Slump? Kort paus, ut med pinnarna igen. Hon nosade över raden och valde rätt pinne! Helt tydligt VALDE rätt pinne! Ett par reps till där hon nosade på varje men blev lite osäker när de tre första inte var rätt, nytt kommando, klick och jackpot vid rätt pinne.

Det verkar gå åt rätt håll! Återstår att se om det är den effektivaste inlärningsvägen, men jag tror att vi får till det här till slut!